Vinterpickel

Vi har tyvärr ingen plats för matkällare eller stort skafferi. Så drömmen om grönsaksodlingar och välfyllda hyllor med vackra inläggningar får nog helt enkelt förbli en dröm. Men det hindrar inte jag älskar att kunna göra någon burk när andan faller på. Utbudet på färdigköpta inlagda grönsaker är ju inte alltid så upphetsande.

Fast äntligen säljer de flesta butiker Kimchi, koreansk syrad kål. Supergod och nyttig.  Och, som så mycket annat, inläggningarna verkar ha blivit hippa nu när utländska produkter börjar synas i vårt sortiment.

Men kanske är det just för att det färdigköpta utbudet är så begränsat som det blivit så poppis att göra egna inläggningar. Den forna präktighetsstämpeln är helt försvunnen. Allt som man kan göra själv och lägga in på burk är numera helt rätt. Och har man inte stora förvaringsmöjligheter är det perfekt att bara kunna göra en burk eller två. Något som får plats i kylen och som inte kräver jättemycket tid. Men som ändå gör att man känner sig lite duktig och huslig.

Jag brukar nöja mig med att göra en sort i taget. Just nu är det vinter, skördetiden är förbi, och man är hänvisad till det grönsakssortiment som finns i butikerna. För mig fungerar det jättebra, det känns inte så pretto och behöver inte bli något jättestort “syltnings– och saftnings–projekt”. Jag gillar att göra mina egna burkar och smaksättningar. Något som passar till den typ av mat som vi äter. Och det gör sällan den färdigköpta gurkmixen.

Men så var det här med utländska produkter och namn igen. För plötsligt pratar alla om picklade grönsaker istället för inlagda grönsaker. Om man gör en egen inläggning med rödbetor – vem säger numera inlagda rödbetor? Nix pix, nu är det picklade rödbetor som gäller. Och vad är skillnaden? Nada skillnad, förutom språket. Inlagd och picklad betyder alltså samma sak, men picklad kommer från engelskans “pickled”. Och inte mig emot, om detta nu bidragit till att vi själva gör många härliga och vackra grönsaksinläggningar. Som vi dessutom har koll på vad de innehåller.