Glutenfri granola

Det har gått några år sedan den där tiden i mitt liv då höjden av lyx var havrepuffar, uppblötta i saft. Ja, ni läste rätt. Herregud, var det där mitt intresse för matlagning och smaker började?
Frukostflingor var en lyx i mitt barndomshem. Både av ekonomiska skäl, men faktiskt kan jag också konstatera att mamma var många år före sin tid. Hon ansåg helt enkelt att de innehöll för mycket socker. Istället erbjöds knäckebrödsbitar och kanel i filmjölken. Som barn var det ju dödligt pinsamt förstås, att inte få sockrade Frosties som ”alla andra”. Men idag är det helt klart något jag känner stor tacksamhet för. Att mina föräldrar gav oss en sund matgrund att stå på. Även om deras främsta anledning nog många gånger var att få pengarna att räcka till.

Men emellanåt införskaffades havrepuffar. Då låste jag snabbt in mig i det ständigt kaosbetonade tonårsrummet. Och innanför den låsta dörren smygåt jag alltså havrepuffar i djup tallrik, uppblötta i saft. Slukandes högkulturell litteratur som Starlet och böcker av typen “Dante– pang på rödbetan”. Fortfarande ganska oskyldigt alltså. Och med facit hand var ändå havrepuff–perioden bättre än nästkommande smussel–period, den där med smygrökning. Frågar ni min man så har jag antagligen inte lämnat den aviga tonårsperioden. Men numera läser jag i alla fall en annan typ av böcker.

Med tiden har begreppet “flingor och mjölk” bytts mot “yoghurt och müsli”. Filmjölken blev liksom ute. Och har nog så förblivit ända tills “Hälsofilen” började dyka upp i butikerna. Men nu tycks alltså den styvmoderliga behandlingen vara över. Filmjölken har åter fått komma in i värmen.

Och müslin, ja den har faktiskt hållit sig kvar i populäritet, trots alla hälsotrender som kommit och gått. Den har överlevt perioder av LCHF, 5:2–dieten och debatten om lågt glykemiskt index. Gissningsvis för att det är en hälsosam produkt, som dessutom klarat anpassningen till alla dieter. Numera dignar ju butikshyllorna av glutenfritt och müsli med quinoa, hirs, kokos och pumpakärnor. Vi erbjuds ett fantastiskt sortiment, som antagligen inte alls hade varit så varierande utan alla dessa trender och dieter.

Och att intresset för att göra egna blandningar ökat kraftigt känns verkligen roligt. Vi vill helt enkelt veta vad vi stoppar i oss. Dessutom blir det ju billigare. Och personligen känner jag mig både nyttig och duktig när jag gör min egen grynblandning. Vad som också är bra är att det är enkelt och knappt tar någon tid.

Men inte heller müslin står ohotad. Numera får den helt enkelt finna sig i att dela varuhyllornas utrymme med Granola. Och vad i herrans namn är då Granola? Egentligen är det inte alls stor skillnad. Granolan har sitt ursprung i USA, och skillnaden jämfört med müsli är att man traditionellt sett inte rostar eller sötar müslin.

Så utvecklingen har gått från frukostflingor, via müsli, till Granola. Och helt klart är att alla trender och dieter ökat vår medvetenhet. Men visst är det lätt att dras med och påverkas alldeles för starkt. Personligen tycker i alla fall jag att det kan vara svårt att finna en vettig balans och inte kasta sig in i allt som är nytt. Och att det är lätt att skuldbelägga sig själv om man “syndar”. Hur som helst, numera har jag i alla fall andra vanor än saft och sötade frukostflingor – man får vara glad för det lilla!