Balsamicolinser med radicchio och pancetta

Det var en disig höstdag i Emilia Romagna. Inte alls kallt, fast en aning fuktigt i luften. Vi var på en fotoresa och nu var förmiddagens uppgift avklarad. Vi åkte omkring på måfå, mest för att insupa de vackra omgivningarna, och förhoppningsvis hitta fler norditalienska höstmotiv och inspiration.

Den traditionella lunchtiden började närma sig sitt slut, och vi hade radarn inställd på att finna en charmig byrestaurang. Vägen slingrade sig uppåt och plötsligt dök en, till synes, oansenlig restaurang upp.

Ägaren rekommenderade grillade kalvkotletter. Ove valde stekt Karl Johansvamp med vitlök som tillbehör. Egentligen var det kanske det mest naturliga valet, hösten var ju påtaglig och överallt salufördes de underbara svamparna, utefter vägkanterna såväl som i butikerna.

Men jag är väldigt förtjust i den lite bittra radicchion, och är man i Italien håller även den en kvalitét som är svårslagen. Så mitt val föll på radicchio med balsamvinäger och pancetta. Den goda varma salladen innehöll alla smakkombinationer som jag verkligen gillar. Sötman från balsamicon, sältan från pancettan och den goda bittra radicchion.

Visst, inramningen, en härlig italiensk höstdag och en charmig liten byrestaurang gjorde naturligtvis sitt till, så där som intryck gör när man reser. Men det var helt klart en varm sallad i min smak. Och efter den lunchen återkommer jag ofta till varianter av den även här hemma.

Medelhavsmaten är verkligen rik på goda sallader med baljväxter och grönsaker. Och i Italien äter man bönor och linser ungefär som vi äter potatis. Från början har det förstås att göra med vad jorden är bäst lämpad för. Är det bäst att odla potatis, då äter man potatis. Men passar den bättre för att odla baljväxter, ja då blir förstås grödan därefter.