Sallad på polkabetor med dillpesto

Det här med köksmaskiner. Det är på något sätt som att jag dras till dem. Som om någon har preparerat dem med magneter, just när jag passerar dem. Och ja, naturligtvis måste jag köpa dem.

Numera börjar mina argument för fler inköp att tryta. Och jag får problem om jag kommer hemsläpandes med nya. Det finns liksom ingen mer plats till förvaring. Köksskåpen är proppfulla, ända in i bakersta vrån. Likaså källarförråden.

Och om sanningen ska fram. Det är inte många av köksmaskinerna som används. De flesta har blivit stående i skåpen under väldigt lång tid. Dammsamlare med andra ord. Men ett av alla inköp används flitigt, mandolinen. Antagligen hänger det ihop med att den är så lätt att göra ren, och att den bara är en del.  Jag har även en grönsakssvarv. Den blev ganska snart en dammsamlare. Trots att grönsakerna blir fräscha, krispiga och vackra. Men med alla sina olika delar blev den snabbt ett för krångligt projekt, i alla fall hemma hos oss.

Men nu behöver jag energi, näring och färgglad mat som jag blir glad av. Känner att jag verkligen vill boosta med alla nyttigheter som jag kan komma på. Som en sorts kompensation för att det aldrig tycks bli vår, antar jag.

Jag längtar efter primörer och fräscha sallader. Och då passar mandolinen utmärkt. Och vad kan väl vara vackrare och godare än tunt hyvlade, krispiga polkabetor. Tillsammans med andra godsaker blir den här salladen lika färgglad som energigivande.