Vegoborsjtj med smetana och saltgurka

Man kan väl säga att jag gjorde någon form av tonårsrevolt den där gången när det stod klart för mig att min mamma hade anmält mig en sommarutbildning på hushållsskola. 

Eller arbetsläger som jag själv valde att kalla det.

Så här i efterhand kan min lilla revolt tyckas tämligen oskyldig. Och jag är säker på att många föräldrar skulle vara oändligt tacksamma om deras barn var så oskyldiga som jag var.

Då jag förstod att jag inte på något vis skulle slippa undan var jag ju helt enkelt tvungen att visa mitt missnöje. En fullt naturlig reaktion. Min lilla protest bestod helt enkelt i åstadkomma en utseendeförändring – åt det punkiga hållet. 

Tuperat hår, svartmålade läppar, svartsotad ögonmakeup, trasiga kläder och pappas gamla trädgårdsjacka i skinn.

Min ambition var helt klart att chocka de där “präktiga hushållslärarna på vischan”. I bästa fall skulle de skicka hem mig. Men detta visade sig bli en av mina bästa somrar – än idag kan jag minnas den som oskyldig sommarlycka!

En sommar med mycket matlagning och en massa ny kunskap. För mig var Borsjtj – den ryska rödbetssoppan – en ny och synnerligen positiv bekantskap. Och än idag är detta en av mina favoritsoppor. Ibland gör jag den som ett långkok där jag först kokar högrev som läggs i soppan, och basen blir förstås den goda buljongen från köttkoket. Men så här till vardags blir det alltid en snabblagad vegovariant.

Och just det – för er som undrar. Efter sommaren byttes min punklook mot rosa benvärmare, men det tuperade håret bestod.