I betalt samarbete med @thewineteam bjuder jag på ett recept på Spanska vitlöksräkor
Just nu är en av mina favoriter de här spanska räkorna med mycket vitlök och lite sting i smaken, tillsammans med ett gott bröd för att kunna suga upp den kryddiga olivoljan. Värmande och härliga spanska smaker, så här mitt i det svenska höstmörkret.
Ett vin som passar utmärkt till den här smakrika tapasrätten är Sofia y Sebastian från södra Spanien. Vinet är både ekologiskt och kommer i en klimatsmart box, vilket är ett stort plus för mig. Vinet görs på en druvblandning som domineras av en klassisk spansk druva, Macabeo, som också är en av de vanligaste druvorna i Cava. Även i Rioja är den här druvan stor, fast där heter den Viura. Vinet har en fruktig smak av honungsmelon, med inslag av vita blommor. Men det har också en fräsch friskhet av citrus som ger vinet krispighet.
Förutom att Sofia y Sebastian är som gjort för att matcha mina spanska vitlöksräkor är det också ett trevligt sällskapsvin som lämpar sig utmärkt att njuta av i goda vänners lag – eller som texten på boxen säger: “Wine Is Best Enjoyed With Friends”.
Nr 51596 Alc vol 12% Vol 300 ml Sockerhalt 0,5 g/1000 ml Pris 169 kr
@thewineteam #thewineteam #sofiaysebastian
https://www.systembolaget.se/sok/?textQuery=51596
Spanska vitlöksräkor
Härlig spansk tapasrätt som jag serverar tillsammans med ett ekologiskt, fruktigt och friskt vin från södra Spanien: Sofia y Sebastian som kostar 169 kr för 300 ml (nr 51596).
Ingredienser
4 portioner
- 800 g råa tigerräkor, ASC eller MSC–certifierade
- 10 vitlöksklyftor
- 1 röd chilifrukt
- 3 dl olivolja
- 2 tsk paprikapulver
- ca 2 dl hackad bladpersilja
- flingsalt
- nymald svartpeppar
Till servering
- citronklyftor
- gott bröd, t ex levain
Instruktioner
1. Tina och torka av räkorna om de är frysta.
2. Skala och hacka vitlöken. Hacka chilin, behåll gärna en del kärnor för sting i smaken.
3. Fräs vitlök och chili i en stor panna, utan att det tar färg, i olivoljan några minuter. Tillsätt paprikapulvret och rör om.
4. Höj värmen, blanda i räkorna och fräs hastigt tills de får färg och är precis genomstekta.
5. Vänd ner persiljan och krydda med salt och peppar. Servera genast med citron och ett gott bröd som doppas i olivoljan.
Jag älskar plockmat, speciellt på fredagar tycker jag det är mysigt. Och igår var inget undantag, det blev ”ett gäng” smårätter med japanska influenser.
Druvsorterna är en av de viktigaste faktorerna för hur ett vin doftar och smakar. Men vad som också är viktigt är i vilket glas vinet serveras, både formen och storleken påverkar.
Nu vill jag slå ett slag för två olika typer av glas som jag själv använder ofta. Båda kommer från Spiegelau som är en anrik tysk glastillverkare i Bayern. Det tyska glasbruket har funnits ända sedan 1500-talet och idag är Spiegelau ett av Europas främsta varumärken inom glastillverkning. Spiegelau är kända för sina högkvalitativa och prisvärda glas och alla modeller testas noga för att passa de drycker som de är framtagna för, men också för att de ska vara sköna att hålla i.
Rotfrukter och svamp – mina varma känslor för höstmat fortsätter. Rödbetor och getost är alltid en klockren kombination, även i en lasagne. Men så här års passar det också väldigt bra att blanda i kantareller – resten av året brukar jag ta annan färsk svamp som jag skördar i butiksdisken.
Det här med smaker som trivs i varandras sällskap är alltid lika intressant, och ibland kan oväntade kombinationer ge ett spännande resultat. Den här soppan är ett exempel på det tycker jag, med en topping av stekta kantareller, enbär, timjan och havtorn.
Visst är det alltid lika gott med torsk! När jag lagar torskrygg är det här ett recept som jag ofta återkommer till. Inspirationen till att toppa med knaperstekt fläsk har jag tagit från Norge. När det kommer till fisk och skaldjur känns vårt grannland alltid helt rätt, jag tror att vi alla har en bild av Norge som stolt fiskenation. Men eftersom jag är frankofil så matchar en rödvinssky och Puylinser också mina smaklökar på det allra bästa sätt. En som däremot inte riktigt hoppar jämfota av glädje över linserna är min man – så oftast blir det även jordärtskockspuré eller potatismos till.
Kanske de flesta redan känner till hur skaldjur och månadernas namn hänger ihop. Alltså att skaldjuren är som bäst de månader som har bokstaven R i sitt namn. Helt enkelt att de trivs och har bäst kvalitét då vattnen är som svalast. Och visst märks det tydligt, att musslor är mat i säsong just nu. Häromdagen köpte jag fantastiska blåmusslor. All ära åt klassiska Moules frites, det kan ju vara hur gott som helst. Men man behöver ju variation också. Den här gången tog musslorna med mig på en matresa till Thailand, och istället för vin i såsen valde jag fräscha smaker med lite sting: kokos, citrongräs, chili, ingefära och lime.
Tänkte att jag börjar veckan med en fortsättning på gårdagens inlägg (där receptet var Filocigarrer med fetaost & rostad vitlöksyoghurt). Som jag skrev igår bestod ju vår lördagsmiddag av lite olika mezerätter från Mellanöstern och Nordafrika. Jag älskar plockmat och den opretentiösa känslan av ”häng”. Och det här är verkligen härlig mat att samlas kring nu när höstmörkret börjar lägga sig – som gjord för att trivas, umgås, äta mycket och länge.
Det här kanske låter helt galet, men jag som egentligen inte alls gillar julen, har jobbat med olika julprojekt sedan augusti – och än kvarstår en hel del. Törs nästan inte berätta hur det ser ut här hemma med porslin, juliga textilier, gamla brädor, kottar och granris – precis överallt!
Precis som i alla relationer är det inte alltid så att man är ämnade för varandra. Och detsamma gäller för familjen ost. Man brukar faktiskt dela in ost i sex olika familjer: grönmögelost, vitmögelost, getost, kittost, hårdost och färskost. Ostfamiljerna skiljer sig både i doft och smak, något som gör att de också trivs ihop med olika viner för att komma till sin rätt. Visst är ost och vin klassiskt. Det gäller bara att välja rätt vin till rätt ost för att få ut det bästa av smakerna. Som vinälskare vill man ju inte att osten ska ta över smaken från vinet. Eller tvärtom, för den delen. Man skulle kunna säga att två grundregler är att smakrik dryck passar till smakrik ost och att sötma möter sälta.
Bäst är att välja ett vin som är gjort på sent skördade druvor eller druvor med ädelröta. De vinerna har en koncentrerad smak och hög sötma som matchar sältan på ett fint sätt. Det här med ädelröta då, Botrytis. Eller för att vara tydlig, svampangrepp på druvorna. Den här svampen angriper druvan genom att sticka pyttesmå hål på skalen. Och de här små hålen gör att vattnet dunstar, druvorna skrumpnar och druvjuicen blir väldigt koncentrerad och söt. Tack vare att druvmusten blir så koncentrerad är det möjligt att göra mycket söta viner. Det mest kända vinet som görs på det här sättet är nog Sauternes från Bordeaux eller Tokaj från Ungern. Men det här vinet, som jag själv tycker är otroligt prisvärt, är från Loire, och görs på regionens vita kändis, Chenin blanc. De karaktäristiska dragen från Botrytis är tydliga: honung, aprikos, saffran och vanilj. Men vad jag också gillar är att vinet har en hög fruktsyra som balanserar sötman och gör att det inte känns så ”söt–tungt”. Jag gillar också att det är en halvflaska, perfekt storlek för lite sötare viner. Tänk bara på är att servera vinet svalt, 8–10°. Lite rostade valnötter eller mandel tillsammans med osten och vinet så är man i hamn. Ni vet när känslan av hur vinet förstärker och fördjupar smaken, eller när två smakkompisar finner varandra, då kan man inte bli annat än lycklig. Trevlig helg!