Precis som i alla relationer är det inte alltid så att man är ämnade för varandra. Och detsamma gäller för familjen ost. Man brukar faktiskt dela in ost i sex olika familjer: grönmögelost, vitmögelost, getost, kittost, hårdost och färskost. Ostfamiljerna skiljer sig både i doft och smak, något som gör att de också trivs ihop med olika viner för att komma till sin rätt. Visst är ost och vin klassiskt. Det gäller bara att välja rätt vin till rätt ost för att få ut det bästa av smakerna. Som vinälskare vill man ju inte att osten ska ta över smaken från vinet. Eller tvärtom, för den delen. Man skulle kunna säga att två grundregler är att smakrik dryck passar till smakrik ost och att sötma möter sälta.
Jag har inte tänkt att göra en stor guide över alla typer av ost och vin. Åtminstone inte den här gången. Men så här inför helgen tänkte jag tipsa om ett vin som jag drack härom dagen tillsammans med blåmögelost. Smakrika och salta mögelostar behöver sötma i vinet för balansens skull – till exempel ett sött vitt vin eller sött rödvin. Rött Portvin brukar kanske vara det första man tänker på till en kraftfull blåmögelost, men även Recioto della Valpolicella är gott när man vill ha rött. Men mitt tips, som också är klassiskt till blå/grönmögelost, är ett sött vitt vin. Eller som de flesta säger, ”dessertvin”. Här gifter sig sältan och sötman på ett utmärkt sätt.
Bäst är att välja ett vin som är gjort på sent skördade druvor eller druvor med ädelröta. De vinerna har en koncentrerad smak och hög sötma som matchar sältan på ett fint sätt. Det här med ädelröta då, Botrytis. Eller för att vara tydlig, svampangrepp på druvorna. Den här svampen angriper druvan genom att sticka pyttesmå hål på skalen. Och de här små hålen gör att vattnet dunstar, druvorna skrumpnar och druvjuicen blir väldigt koncentrerad och söt. Tack vare att druvmusten blir så koncentrerad är det möjligt att göra mycket söta viner. Det mest kända vinet som görs på det här sättet är nog Sauternes från Bordeaux eller Tokaj från Ungern. Men det här vinet, som jag själv tycker är otroligt prisvärt, är från Loire, och görs på regionens vita kändis, Chenin blanc. De karaktäristiska dragen från Botrytis är tydliga: honung, aprikos, saffran och vanilj. Men vad jag också gillar är att vinet har en hög fruktsyra som balanserar sötman och gör att det inte känns så ”söt–tungt”. Jag gillar också att det är en halvflaska, perfekt storlek för lite sötare viner. Tänk bara på är att servera vinet svalt, 8–10°. Lite rostade valnötter eller mandel tillsammans med osten och vinet så är man i hamn. Ni vet när känslan av hur vinet förstärker och fördjupar smaken, eller när två smakkompisar finner varandra, då kan man inte bli annat än lycklig. Trevlig helg!
Château de Fesles Bonnezeaux 2014 (nr 94207, 149 kr för 37,5 cl)
Mitt val av ost: Ekologisk Blåkornblomst från Danmark.
Ost + vin = sant. Eller?
Precis som i alla relationer är det inte alltid så att man är ämnade för varandra. Och detsamma gäller för familjen ost. Man brukar faktiskt dela in ost i sex olika familjer: grönmögelost, vitmögelost, getost, kittost, hårdost och färskost. Ostfamiljerna skiljer sig både i doft och smak, något som gör att de också trivs ihop med olika viner för att komma till sin rätt. Visst är ost och vin klassiskt. Det gäller bara att välja rätt vin till rätt ost för att få ut det bästa av smakerna. Som vinälskare vill man ju inte att osten ska ta över smaken från vinet. Eller tvärtom, för den delen. Man skulle kunna säga att två grundregler är att smakrik dryck passar till smakrik ost och att sötma möter sälta.
Jag har inte tänkt att göra en stor guide över alla typer av ost och vin. Åtminstone inte den här gången. Men så här inför helgen tänkte jag tipsa om ett vin som jag drack härom dagen tillsammans med blåmögelost. Smakrika och salta mögelostar behöver sötma i vinet för balansens skull – till exempel ett sött vitt vin eller sött rödvin. Rött Portvin brukar kanske vara det första man tänker på till en kraftfull blåmögelost, men även Recioto della Valpolicella är gott när man vill ha rött. Men mitt tips, som också är klassiskt till blå/grönmögelost, är ett sött vitt vin. Eller som de flesta säger, ”dessertvin”. Här gifter sig sältan och sötman på ett utmärkt sätt.
Bäst är att välja ett vin som är gjort på sent skördade druvor eller druvor med ädelröta. De vinerna har en koncentrerad smak och hög sötma som matchar sältan på ett fint sätt. Det här med ädelröta då, Botrytis. Eller för att vara tydlig, svampangrepp på druvorna. Den här svampen angriper druvan genom att sticka pyttesmå hål på skalen. Och de här små hålen gör att vattnet dunstar, druvorna skrumpnar och druvjuicen blir väldigt koncentrerad och söt. Tack vare att druvmusten blir så koncentrerad är det möjligt att göra mycket söta viner. Det mest kända vinet som görs på det här sättet är nog Sauternes från Bordeaux eller Tokaj från Ungern. Men det här vinet, som jag själv tycker är otroligt prisvärt, är från Loire, och görs på regionens vita kändis, Chenin blanc. De karaktäristiska dragen från Botrytis är tydliga: honung, aprikos, saffran och vanilj. Men vad jag också gillar är att vinet har en hög fruktsyra som balanserar sötman och gör att det inte känns så ”söt–tungt”. Jag gillar också att det är en halvflaska, perfekt storlek för lite sötare viner. Tänk bara på är att servera vinet svalt, 8–10°. Lite rostade valnötter eller mandel tillsammans med osten och vinet så är man i hamn. Ni vet när känslan av hur vinet förstärker och fördjupar smaken, eller när två smakkompisar finner varandra, då kan man inte bli annat än lycklig. Trevlig helg!
Château de Fesles Bonnezeaux 2014 (nr 94207, 149 kr för 37,5 cl)
Mitt val av ost: Ekologisk Blåkornblomst från
