Filmjölksbröd med blåbär och mandel

Jag känner mig faktiskt lite duktig när jag bakar mitt eget matbröd. Och doften av nybakat som sprider sig i huset är obeskrivlig, bara den ger en sorts belöning. Och tänk, den där första skivan man skär, när brödet fortfarande är lite småvarmt. Med en klick smör som sakta smälter och lite flingsalt på toppen – oslagbart gott, eller hur?

Genom att baka med bikarbonat kan man enkelt röra ihop ingredienserna, och därefter bara klicka ner degen i en form. Man spar tiden för olika jäsningar och själva knådningen. Och den enda disken är skönt nog bara bunken, sleven och formen. 

Den här typen av bröd har följt mig sedan jag var barn, min pappa brukade baka något liknade. Han prenumererade på receptkort, som noggrant placerades i en brun plastlåda med lock. En typisk 70-talsgrej gissar jag. Vad som kanske var mindre typiskt, på den tiden, var att det var pappa som samlade recept och inte mamma. Hur som helst, med tiden började också mormor och farmor att baka brödet – så var man än kom i familjen bjöds det på samma bröd.

Numera är jag alltså tredje generationen i vår familj som rör ihop världens enklaste matbröd. Fast jag följer sällan grundreceptet slaviskt, oftast ser jag det som en mall och använder de ingredienser som finns hemma. Den här gången blev det, till exempel, blåbär, mandel och messmör istället för barndomens lingonsylt.