Köttfärslimpa tröttnar man aldrig på – känns som en trogen följeslagare genom generationers matlagning. Eftersom jag gillar praktisk matlagning låter jag rotfrukter och potatis steka med samtidigt i ugnen. Och såsen, den vill man såklart inte vara utan – men själv försöker jag att, i den mån det går, undvika grädde så min enkla lingonsås svänger jag ihop med hjälp av lätt crème fraiche.
För dig som tycker det är kul att matcha viltfärslimpan och tillbehören med ett passande vin tipsar jag om två viner med helt olika karaktär, ett lite dyrare från Toscana i Italien och ett från södra Frankrike som är lite billigare. Båda finns i Systembolagets fasta sortiment.
Det lite dyrare vinet:
I Toscanas södra del, som har ett varmare klimat, ligger byn Montalcino. Röda viner som produceras här görs alltid på druvan Sangiovese, och klassas som Brunello di Montalcino. Vinerna härifrån är ofta mer smakrika och mustiga jämfört med Chianti, trots att de görs på samma druva. De är också kända för att kunna vara mer tanninrika och ”kärva”. Men av detta märks inget i det här vinet, tvärtom är det väldigt ”lättdrucket”. Vinet är fyllt av mörka körsbär men har även tydlig fatkaraktär av ceder, tobak, kanel och mörk choklad. Smaker som jag tycker matchar vår svenska köttfärslimpa med rårörda lingon och de naturligt söta rotfrukterna alldeles ypperligt.
42302 Brunello di Montalcino Val di Suga 2016, 14%, Italien, 259 kr
Det lite billigare vinet:
Norra Rhonedalen är känt för sina Syrahviner, men mitt ”budgetval” kommer från sydvästra Frankrike. Hela sydvästra området kallas IGP Pays d´Oc, och eftersom det är ett stort område är variationen stor. Det här kommer från Languedoc – Roussillon. Att hitta en ung Syrah med mjuka tanniner som är ”färdigt” att dricka är faktiskt ovanligt, men jag tycker att det här är ett riktigt prisvärt vin. I vinet finner du smak av björnbär, lakrits och viol och toner från fatlagringen som vanilj, kryddpeppar och choklad. Vinets fruktighet gör att det klarar ett tillbehör som lingon bra – och är därför ett riktigt bra val till vår älskade husmansklassiker.
2281 Fat Bastard Syrah 2020, 13%, Frankrike, 99 kr
Viltfärslimpa med rotfrukter och lingonsås
Köttfärslimpa tröttnar man aldrig på – en trogen följeslagare genom generationers matlagning. Genom att steka rotfrukter och potatis samtidigt i ugnen får du en praktisk allt–i–ett–rätt. Servera med den enkla lingonsåsen och inlagd gurka. För dig som vill matcha viltfärslimpan och tillbehören med ett passande vin, kolla bloggen – där tipsar jag om två viner med olika karaktär, ett lite dyrare och ett lite billigare. Båda finns i Systembolagets fasta sortiment.
Ingredienser
4 portioner
Köttfärs
- 400 g vilt- eller nötfärs
- 200 g fläskfärs
- 10 g torkade kantareller eller trattkantareller
- 1 gul lök
- smör
- 6 stötta enbär
- 2 tsk timjan
- 1 tsk mejram
- 3 msk ströbröd
- 1 dl grädde
- 1 grovriven kokt mjölig potatis (100 g)
- ½ msk viltfond
- 1 ägg
- ¾ tsk salt
- 1 krm svartpeppar
Grönsaker
- 2 morötter
- 2 palsternackor
- 8 potatisar
- 2 rödlökar
- 1 dl vatten
- 1 msk viltfond
- 1 msk timjan
- salt
Lingonsås
- 4 dl lätt crème fraiche
- 2 msk viltfond
- 1 tsk kinesisk soja
- 1 dl rårörda lingon
Till servering
- saltgurka eller pressgurka
Instruktioner
1. Blötlägg svampen i varmt vatten 30 minuter. Häll av vattnet och hacka svampen.
2. Hacka löken och mjukstek i smör, tillsammans med svampen. Låt kryddorna fräsa med mot slutet. Låt kallna.
3. Blanda ströbröd och grädde. Låt svälla 10 minuter. Tillsätt alla ingredienser i ströbrödsblandningen och arbeta ihop till en smidig smet.
4. Sätt ugnen på 250 grader. Forma smeten till en limpa och lägg i en stor ugnsfast form.
5. Skala och skär rotfrukter, potatis och lök grovt och lägg runt viltfärslimpan. Blanda vatten och fond och häll över grönsakerna. Strö på timjan och salt.
6. Sätt in formen i mitten av ugnen 15 minuter. Sänk värmen till 175 grader och stek ytterligare cirka 40 minuter. Ös grönsakerna med skyn ett par gånger under stektiden.
7. Såsen: Koka ihop crème fraiche, fond, soja och sylt.
Italien är inte ett enat kök, varje region har sin egen tradition. Cucina regionale, det regionala köket, är i högsta grad levande och man ser en tydlig stolthet i den lokala traditionen. Arancini kan man visserligen njuta av i många delar av landet, men de gyllengula och frasiga bollarna är ursprungligen en specialitet från Sicilien där saffransrisotton är vanlig. Sicilien har också en gammal tradition av vad vi idag kalla streetfood där det lagas en mängd olika friterade rätter, Arancini tillhör helt klart de mest populära.
Jag känner mig faktiskt lite duktig när jag bakar mitt eget matbröd. Och doften av nybakat som sprider sig i huset är obeskrivlig, bara den ger en sorts belöning. Och tänk, den där första skivan man skär, när brödet fortfarande är lite småvarmt. Med en klick smör som sakta smälter och lite flingsalt på toppen – oslagbart gott, eller hur?
Den här typen av bröd har följt mig sedan jag var barn, min pappa brukade baka något liknade. Han prenumererade på receptkort, som noggrant placerades i en brun plastlåda med lock. En typisk 70-talsgrej gissar jag. Vad som kanske var mindre typiskt, på den tiden, var att det var pappa som samlade recept och inte mamma. Hur som helst, med tiden började också mormor och farmor att baka brödet – så var man än kom i familjen bjöds det på samma bröd.
Numera är jag alltså tredje generationen i vår familj som rör ihop världens enklaste matbröd. Fast jag följer sällan grundreceptet slaviskt, oftast ser jag det som en mall och använder de ingredienser som finns hemma. Den här gången blev det, till exempel, blåbär, mandel och messmör istället för barndomens lingonsylt.
Rotfrukter, kål, svamp och pumpa. Ungefär så ser basen i min matlagning ut just nu. Och för mig är den mörka årstiden dessutom detsamma som sopptid.
Hurra för dig Kladdkakan – i morgon firar vi din dag! Gissar att jag inte är ensam om att svänga ihop det här superälskade bakverket idag eller under morgondagen.
Mer höst än så här blir det nog inte. Nu vill man verkligen kura in sig tillsammans med allt som skapar mys. Och vad kan väl passa bättre än att låta ett långkok puttra i ugnen?
Mistralen blåste vild och kall genom Rhonedalen den där dagen. Ove och jag bestämde oss för att ta en promenad, trots att vinden gjorde att det kändes nästan omöjligt. Men ett par timmar senare var vi inbjuda på lunch hos vår granne, så frisk luft och någon form av fysisk aktivitet kändes nödvändig, i förebyggande syfte. En fransk måltid kan ju faktiskt innebära hur mycket mat som helst.