Maria Bebådelsedag eller Vårfrudagen. Men de allra flesta av oss säger nog kort och gott Våffeldagen. Anledningen till namnet sägs vara att man förvanskade ordet Vårfrudag till Vaffertag och vaffla är helt enkelt en äldre form av våffla. Men det här är ju länge sedan, till och med väldigt länge sedan.
Så idag nöjer jag mig med att fira Våffeldagen och säg den som inte älskar klassiska våfflor med sylt och grädde. Men våfflorna passar också bra ihop med många andra tillbehör, personligen gillar jag att servera dem som förrätt. Nygräddade och frasiga våfflor känns betydligt festligare än rostat bröd tillsammans med smetana och löjrom.
Rödbetsvåfflor med löjrom och smetana
Rödbetorna har en naturlig sötma och ger våfflorna både smak och färg. De ger också en fin smakbrytning till den salta löjrommen och friska smetanan. Våfflorna passar utmärkt att servera som förrätt men också som en läcker liten aptitretare om man delar dem i ”hjärtan”. Servera våfflorna direkt eller låt dem svalna på galler men stapla dem inte på varandra, då blir de mjuka.
Ingredienser
4 portioner
Smet (8–10 laggar)
- 100 g smör
- 4 dl siktat dinkelmjöl eller vetemjöl
- 1/2 tsk salt
- 1 tsk bakpulver
- 5 dl mjölk
- 2 ägg
- 3 dl grovriven färsk rödbeta
- smör till pensling av våffeljärnet
Till servering
- smetana eller crème fraiche
- löjrom eller sikrom
- hackad rödlök
- hackad gräslök
- citronklyftor
- dill
Instruktioner
1. Smält smöret och låt det svalna.
2. Vispa ihop mjöl, salt, bakpulver och mjölk till en jämn smet. Rör ner äggen, ett i taget, och därefter smöret. Blanda i rödbetan.
3. Hetta upp våffeljärnet. Pensla laggenmed smör till första omgången, därefter brukar den inte behöva smörjas mer.
4. Häll på knappt 1 dl smet och grädda våfflorna guldbruna.
5. Lägg våfflorna var och en för sig på galler och servera dem så nygräddade som möjligt.
6. Toppa våfflorna med en klick smetana och löjrom. Strö över rödlök och gräslök och garnera med en citronklyfta och dillkvist.
Citronfromage, en av mina favoritdesserter. Det är något med fromage som gör att den nästan känns nyttig. Den är inte enbart uppfriskande, jag älskar även den luftiga och fjäderlätta konsistensen.
Rätt med kål, det ligger verkligen i tiden. Dels är det en råvara i säsong, men kålen har också blivit en av våra hippaste grönsaker. Från att ha uppfattats lite trist är det numera superinne med kål, av alla de slag.
Även om jag är en ivrig tillskyndare till kylskåpsrens och att ta vara på allt som går känner jag ändå att gränsen måste gå någonstans. Själv minns jag med rysning min barndoms märkliga resträtter som alltid blev till Pytt i panna.
Höstens initiativ av Pontus Frithiof om att slå ett slag för husmanskosten fick snabbt gehör. Nu är husmanskostens dag inskriven den 26 februari i kalendern.
Men inget hindrar ju att man förnyar sig. Tvärtom skulle jag säga. Det är alltid kul att testa nya smaker, ingredienser och tillagningssätt. Och eftersom jag både tycker om grönkål och purjolök och alltid försöker äta mycket grönsaker har jag varvat potatis och lax med ” grönska”. Lite skirat smör på toppen vill man ju inte vara utan, men jag lägger även till en hög med färskriven pepparrot.
Potatis är kanske inte den råvara som man främst förknippar med Italien. Men i balsamvinägerns region, trakterna kring Modena, åt jag ugnsbakad potatis med balsamico och örter. Det här är min variant som passar bra till det som du brukar äta potatisgratäng eller klyftpotatis till.
Mat i säsong är alltid värt att slå ett slag för. Så här års är det tid för Skrei. Eller som den brukar beskrivas, kungen av norsk torsk.
Cannelloni med ricotta och spenat är en av mina favoritgratänger, oftast gratinerar jag de fyllda pastarören med tomatsås. Men eftersom kål är en av alla härliga vingrönsaker som jag frossar i just nu får spenaten ge vika för italienarnas favoritkål, svartkålen.
Första arbetsveckan efter julledigheten är avklarad för min del. Helt ärligt har det känts lite segt att komma igång. Samtidigt är jag säker på att nästa vecka sitter vardagsrutinerna och jag har troligtvis nästan glömt att jag varit ledig. Åtminstone brukar det vara så.
Är någon nyfiken på att prova en ny sorts glögg – varsågoda, här är recept på en vackert gyllengul och jättegod hjortronglögg. Jag spetsar gärna min med en skvätt calvados eller cognac, men den fungerar även bra att servera alkoholfri.