Retrofredag!
Lagar någon ens den här klassikern längre? Inte en aning – men nu tänkte jag i alla fall skaka liv i den igen. Som jag minns den här krämiga fläskfilén var den en riktig festrätt, eller kanske till och med en av 80 och 90-talets paradrätter. Med andra ord – retrokäk, helt i klass med Flygande Jacob! Och för dig som vill vara extra retro passar Hasselbacks– eller klyftpotatis bra att servera till.
Fläskfilé i gorgonzolasås
Kanske var det enkelheten som gjorde att den här krämiga grytan snabbt blev så populär. För dig som vill vara extra retro passar Hasselbacks– eller klyftpotatis bra att servera till.
Ingredienser
4 portioner
- ca 600 g fläskfilé (eller kalkonfilé)
- 1 purjolök
- smör
- salt
- nymald peppar
- 3 dl vispgrädde
- 1 msk kalvfond
- 150 g gorgonzola
Topping
- färska fikon
- torkade fikon
- valnötter
Instruktioner
1. Putsa filén fri från senor och hinnor. Skär den i centimetertjocka skivor. Skölj och strimla purjolöken.
2. Bryn köttet i smör i en stekpanna. Krydda med salt och peppar. Ställ åt sidan.
3. Mjukstek purjolöken i smör i en traktörpanna. Tillsätt grädde, fond och osten, som skurits i små bitar.
4. Koka upp och rör tills osten smält. Lägg ner köttet och koka sakta under lock cirka 5 minuter. Smaka av med salt och peppar. Garnera grytan med fikonklyftor och nötter.
Hej alla,
Något som alltid finns i kylen här hemma är ägg och ost, och oftast flera sorters ost. Två ingredienser som gör att det går att trolla fram något gott, även om man egentligen tycker att kylen ekar tom, och förutsättningarna kanske inte är de allra bästa. Den här gången skedde trolleriet ihop med en annan sak jag gillar: kylskåpsrens. Det här är en perfekt maträtt för lite trötta rotfrukter, alla sorter fungerar lika bra. Och till rotfrukternas naturliga sötma passar sältan från getost väldigt bra, men även fetaost ger den här fina smakbrytningen.
Vasaloppssöndag. Visst är det något visst med Vasaloppet? Och nog är väl blåbärssoppan lika starkt förknippad md Vasaloppet som kranskullan och Mora? Det här med att värna sina egna traditioner, känna stolthet och förvalta dem känns alltmer viktigt. Speciellt dagar som dessa, när sorg, såväl som rädsla ligger som en tung filt över samhället, världen och ens egna känslor.
Ost och vin – visst kan det vara oslagbart gott! Men inte ens den här klassiska kombinationen är en garanti för att smakmötet ska bli lyckat. Och vindruvor är både snyggt och gott, men egentligen inte tillsammans med vin. Druvorna gör att vinet känns kärvt och surt. Vill man ha något fruktigt till osten brukar man istället rekommendera marmelad, t ex fikon. Men nu säger jag emot mig själv och väljer ändå att bjuda druvor till osten. Genom att torka dem i ugnen koncentreras sötman, och på så sätt kommer druvorna att matcha osten och min vinrekommendation.
Recioton är även ett gott dessertvin tillsammans med mörka chokladdesserter, t ex kladdig fondant och chokladmousse – eller varför inte ”bara” ihop med en bit mörk choklad.
Det där med att lösa vardagsmaten är inte alltid helt enkelt. Igår var jag sugen på sushi, eller i alla fall något fräscht asiatiskt. Men min man ville ha något mer värmande.
Min man är den i familjen som älskar sött. Själv är jag mer ”salt som person” – och äter sällan desserter, bakverk eller andra sötsaker. Men i helgen hände det! Ove hade köpt en burk Nutella, och vips hade burkens innehåll hamnat i min semifreddosmet. Kanske inte riktigt vad han tänkt sig – men gott blev det!
Säg den som inte älskar skaldjurspasta, säkert finns det lika många recept som familjer. Men det här är min favorit. Knepet är att jag först låter schalottenlök puttra så länge att den nästan smälter ihop till en söt confit. Först då blandar jag i resten av godsakerna: vitt vin, körsbärstomater, chili och vitlök. På så sätt får jag hela smakpaletten av sötma, friskhet och lite hetta. Och självklart får jag inte missa att nämna alla underbara smaker som kommer från skaldjuren, de oumbärliga huvudrollsinnehavarna!
Eller helt enkelt: Smaklig måltid!
Fredag igen, och kanske läge för plockmat någon av helgkvällarna? Vad sägs om
Det här vackra namnet kommer från en liten bergsby, Amatrice, som ligger norr om Rom på gränsen mellan Lazio och Abruzzo. Vid sidan av Carbonara är Amatriciana kanske den mest populära pastarätten i Rom. Och eftersom guancile, grisens kindfläsk, är romarnas stolthet hävdar man såklart att det bör användas. Men pancetta används lika ofta, och nog tycker jag att rökt sidfläsk går bra det med. Ursprungligen görs rätten med bucatini, som är en sorts tjock ihålig spaghetti, men den serveras också med spaghetti eller rigatoni. Däremot får Parmesanost definitivt ett stort ”no no”, den är i princip otänkbar till den här rätten för en romare – här använder man Pecorino. Och nu kan jag förstås inte låta bli att undra hur en romersk husmor skulle ställa sig till min variant: Gratinerad gnocchi all´Amatricana, där mitt val av pasta är Gnocchi och dessutom låter jag ugnen göra jobbet. Förhoppningsvis blir det med beröm godkänt – för den här pastagratängen är lika enkel som god.