Kanske de flesta redan känner till hur skaldjur och månadernas namn hänger ihop. Alltså att skaldjuren är som bäst de månader som har bokstaven R i sitt namn. Helt enkelt att de trivs och har bäst kvalitét då vattnen är som svalast. Och visst märks det tydligt, att musslor är mat i säsong just nu. Häromdagen köpte jag fantastiska blåmusslor. All ära åt klassiska Moules frites, det kan ju vara hur gott som helst. Men man behöver ju variation också. Den här gången tog musslorna med mig på en matresa till Thailand, och istället för vin i såsen valde jag fräscha smaker med lite sting: kokos, citrongräs, chili, ingefära och lime.
Jag älskar också den fruktiga och anissmakande thaibasilikan. Tycker faktiskt det är lite märkligt att inte fler mataffärer väljer att ta in den i sitt sortiment. Många gånger stoppar butikerna sina inköp vid koriander känns det som. Och tyvärr ser man allt för ofta korianderkrukor med några ynka örtkvistar, med lika ynklig smak.
Men nog på gnäll och tillbaka till musslorna. För mig skapar alltid musslor en festlig känsla. Tycker också det är perfekt bjudmat om man blir många, dessutom är det är billig mat. Men den här superenkla soppan är en vardagsfavorit här hemma. Den här gången åt vi den som den är, men den kan plättlätt förvandlas till en nudelrätt: bara att lägga kokta risnudlar i skålen innan buljong och musslor hälls på.
Thaimusslor i kokosbuljong
Musslor är både billigt och festligt. Perfekt bjudmat om man bli många, men den här enkla soppan kan också bli en vardagsfavorit. Musslorna har härligt sting i smaken, men önskar du mindre hetta går det bra att halvera mängden chili. Det passar också bra att lägga kokta risnudlar i skålen innan buljong och musslor hälls på.
Ingredienser
4 portioner
- 2 nätpåsar blåmusslor (2 kg)
- 3 schalottenlökar
- 4 vitlöksklyftor
- 1 morot
- 3 stjälkar citrongräs
- 2 röda chilifrukter
- 2 msk färsk finhackad ingefära
- solrosolja
- 1 burk kokosmjölk, 400 ml
- 1 liter vatten
- 4 msk fisksås
- rivet skal och saft av 2 lime
- ca 3 dl korianderblad + till garnering
- ca 3 dl thaibasilikablad + till garnering
Instruktioner
1. Rengör musslorna: borsta dem under rinnande kallt vatten, dra bort skägget och skrapa bort smuts. Kasta de musslor som är öppna och inte sluter sig när man knackar på dem.
2. Hacka lök och vitlök. Skala och fintärna moroten. Banka på citrongräsets grova del med baksidan på en kniv och dela stjälkarna mitt itu. Klyv chilifrukterna på längden, skrapa slarvigt bort kärnorna och strimla chiliköttet.
3. Fräs lök, vitlök, citrongräs, chili och ingefära i olja i en stor gryta utan att det tar färg.
4. Tillsätt kokosmjölk och vatten. Koka under lock cirka 10 minuter. Blanda i fisksås, limeskal och –saft.
5. Höj värmen och lägg i musslorna. Koka under lock tills alla musslor öppnat sig, cirka 5 minuter. Skaka grytan någon gång under tiden. Kasta de musslor som inte öppnat sig.
6. Vänd försiktigt ner örterna och garnera med extra örter.
Tänkte att jag börjar veckan med en fortsättning på gårdagens inlägg (där receptet var Filocigarrer med fetaost & rostad vitlöksyoghurt). Som jag skrev igår bestod ju vår lördagsmiddag av lite olika mezerätter från Mellanöstern och Nordafrika. Jag älskar plockmat och den opretentiösa känslan av ”häng”. Och det här är verkligen härlig mat att samlas kring nu när höstmörkret börjar lägga sig – som gjord för att trivas, umgås, äta mycket och länge.
Det här kanske låter helt galet, men jag som egentligen inte alls gillar julen, har jobbat med olika julprojekt sedan augusti – och än kvarstår en hel del. Törs nästan inte berätta hur det ser ut här hemma med porslin, juliga textilier, gamla brädor, kottar och granris – precis överallt!
Precis som i alla relationer är det inte alltid så att man är ämnade för varandra. Och detsamma gäller för familjen ost. Man brukar faktiskt dela in ost i sex olika familjer: grönmögelost, vitmögelost, getost, kittost, hårdost och färskost. Ostfamiljerna skiljer sig både i doft och smak, något som gör att de också trivs ihop med olika viner för att komma till sin rätt. Visst är ost och vin klassiskt. Det gäller bara att välja rätt vin till rätt ost för att få ut det bästa av smakerna. Som vinälskare vill man ju inte att osten ska ta över smaken från vinet. Eller tvärtom, för den delen. Man skulle kunna säga att två grundregler är att smakrik dryck passar till smakrik ost och att sötma möter sälta.
Bäst är att välja ett vin som är gjort på sent skördade druvor eller druvor med ädelröta. De vinerna har en koncentrerad smak och hög sötma som matchar sältan på ett fint sätt. Det här med ädelröta då, Botrytis. Eller för att vara tydlig, svampangrepp på druvorna. Den här svampen angriper druvan genom att sticka pyttesmå hål på skalen. Och de här små hålen gör att vattnet dunstar, druvorna skrumpnar och druvjuicen blir väldigt koncentrerad och söt. Tack vare att druvmusten blir så koncentrerad är det möjligt att göra mycket söta viner. Det mest kända vinet som görs på det här sättet är nog Sauternes från Bordeaux eller Tokaj från Ungern. Men det här vinet, som jag själv tycker är otroligt prisvärt, är från Loire, och görs på regionens vita kändis, Chenin blanc. De karaktäristiska dragen från Botrytis är tydliga: honung, aprikos, saffran och vanilj. Men vad jag också gillar är att vinet har en hög fruktsyra som balanserar sötman och gör att det inte känns så ”söt–tungt”. Jag gillar också att det är en halvflaska, perfekt storlek för lite sötare viner. Tänk bara på är att servera vinet svalt, 8–10°. Lite rostade valnötter eller mandel tillsammans med osten och vinet så är man i hamn. Ni vet när känslan av hur vinet förstärker och fördjupar smaken, eller när två smakkompisar finner varandra, då kan man inte bli annat än lycklig. Trevlig helg!
Jag har precis haft ett par dagar fyllda med fransk inspiration, tillsammans med sydfranska
Om du är intresserad av att finna ett lantligt boende i Italien är ett tips att kolla agriturist.itDär finns något för alla, från barnvänligt boende med djur till mer exklusivt hotellboende. Med eller utan servering av mat. Den här gången hade vi bokat rum på ett ställe i Emilia –Romagna. Besök hos olika producenter för balsamvinäger, parmaskinka och parmesanost, i ett vackert och höstlikt Italien, stod på agendan. Älskar att bila genom Aostadalen, men efter ett himla trixande med långa bilköer, hade mörkret sänkt sig när vi väl var framme.
Jag är nog egentligen ingen drinkmänniska. Eller förresten, det här var väl inte världens bästa inledning, jag som har tänkt att slå ett slag för min fredagsdrink. Fast vad jag egentligen menar är att när jag vill ha nå´t gott i glaset blir det oftast vin. Jag
Kanelbullens dag. Och idag svämmar alla sociala medier fullständigt över av förföriska bilder på kanelbullar. Jag tänkte att jag lägger ut ett recept med kanel, fast väljer den lite nyttigare vägen – och skippar faktiskt bullarna.
1.
2.
3.
För oss svenskar brukar de japanska maträtter som har Y i sitt namn vara bekanta: