gillar också historian om hur drinken uppkommit. Så innan jag tipsar om mitt drinktilltugg vill jag gärna börja med att berätta den.
Tänk er sommaren 1952, det ska bli OS i Helsingfors och människor från världens alla hörn kommer att strömma till vårt grannlands huvudstad. Restaurangerna inser att de inte har tillräckligt med arbetskraft, och då kommer Hartwellbryggeriet med en strålande idé, faktiskt en innovation: Coctail på burk! Lätt att servera, redo att dricka. Tanken var att drycken endast skulle finnas under OS, men som sagt, finländarna visade drycken sin kärlek och resten är som man brukar säga, historia. Än idag tillverkas den fräscha drinken efter originalreceptet, gjord på finskt premiumgin och grapefrukt – och är den mest sålda blanddrycken i Finland.
Ginets karaktäristiska smak av enbär och örter, tillsammans med den fruktiga och friska grapefrukten bildar ett väldigt lyckat smakmöte. För mig känns det självklart att bjuda på ett salt tilltugg för att möta den fräscha drinken. Dessutom vill jag inte krångla till det, för jag gillar att enkelt kunna fixa till en fördrink eller AW – och även kunna delta och njuta själv. Så varsågoda, här är ett av mina favorittilltugg: Friterade oliver med sardeller och parmesan. Och drinken, ja den är ju bara att hälla upp i ett glas med is, gärna med en skiva citron.
Ginets karaktäristiska smak av enbär och örter, tillsammans med den fruktiga och friska grapefrukten bildar ett väldigt lyckat smakmöte. För mig känns det självklart att bjuda på ett salt tilltugg för att möta den fräscha drinken. Dessutom vill jag inte krångla till det, för jag gillar att enkelt kunna fixa till en fördrink eller AW – och även kunna delta och njuta själv. Så varsågoda, här är ett av mina favorittilltugg: Friterade oliver med sardeller och parmesan. Och drinken, ja den är ju bara att hälla upp i ett glas med is, gärna med en skiva citron.
http://www.systembolaget.se/88683
Friterade oliver med sardeller och parmesan
Med de här salta och krispiga tilltuggen får man en härlig kontrast till den fräscha drinken.Vill du förenkla ytterligare går det bra att använda färdigfyllda oliver, t ex med citron, mandel eller sardeller. Original Long Drink, 5%, finns att köpa på Systembolaget i 33 cl burk, nr 88683 för 24,90 kr. Och den går självklart även att beställa. Original Long Drink finns även som alkoholfri på bl a ICA, Coop; Hemköp, Willys och Tempo.
Ingredienser
4–6 portioner
- 1 ½ burk stora oliver utan kärna à 300–400 g (t ex Halkidiki eller Cerignola)
- skal av ½ ekologisk citron
- ca ¼ sardell per oliv
- 1 rejält salviablad per oliv
- 1 dl finriven parmesanost
- 1 dl panko
- ½ dl vetemjöl
- 1 ägg
- solrosolja till fritering
Instruktioner
1. Tvätta citronen och skala med potatisskalare. Strimla skalet väldigt tunt.
2. Lägg ett par strimlor av citronskalet och en liten bit sardell på varje salviablad och rulla ihop.
3. Peta in fyllningen i hålet på oliven, t ex med en provsticka eller liten kniv.
4. Blanda parmesan och panko på en tallrik. Lägg mjölet på en annan och vispa upp ägget i en djup tallrik.
5. Hetta upp oljan i en gryta till 180 grader.
6. Vänd oliverna först i mjölet, därefter i ägget och sist i parmesanblandningen.
7. Fritera oliverna, i omgångar, i oljan tills de är gyllenbruna. Låt rinna av på hushållspapper.
8. Servera oliverna nyfriterade och rumstempererade tillsammans med Original Long Drink.
Franska smaker möter nordiska i en höstig paj med getost och tapenade som jag gör av kantareller istället för oliver.
I helgen har jag skrivit på mitt nästa nyhetsbrev, som kommer att ha äppeltema. Antar att jag blev lite äppelinspirerad – för det blev också en burk äppelchutney. Chutneyn är både mustig och kryddig i smaken, men inte alls stark. Jättegod till rätter med fläskkött och kyckling, men smakar också härligt till en viltstek eller halloumi. Själv byter jag gärna ut äppelmoset till den här chutneyn när jag lagar plommonspäckad fläskkarré.
En skål med soppa är verkligen en trevlig förrätt. Jag älskar all soppa, och nu när våra vatten återigen är kalla efter sommaren är det lyxigt att njuta av skaldjur, den här gången blir det räkor. Bisque är en soppa av franskt ursprung där basen är en buljong gjord på skaldjur. Bisquen späds alltid med en skvätt grädde och har en generös och mjuk smak. Pricken över I blir ett berg av räkor, lättpicklad gurka och en klick svart tångkaviar – både för färgens och smakens skull. Bon appétit!
I samarbete med Casalforte Corvina Veronese har jag tagit fram ett recept på
Vinet kommer från Venetien, och i den här regionen är den viktigaste blå druvan Corvina. Den spelar oftast huvudrollen i Amarone och Ripasso, men av någon anledning har vinerna blivit mer kända än själva druvan. Fast Amarone och Ripasso görs på torkade druvor så de är helt andra typer av vin som inte alls liknar det här. Vanligtvis blandas Corvina med andra druvor, men vill du prova ett vin av enbart den här lokala druvan kan jag rekommendera det här. Druvans aromer förknippas med mandel och körsbär, något som märks tydligt – men jag finner också lite lakrits och choklad – och i eftersmaken finns en aning beska som påminner mig om nyskördad rucola.
Chutney, pesto, tapenade, kompott….ibland känner jag att jag slarvar med namnen. Jag menar, kan en pesto innehålla ”typ vad som helst” och ändå kallas för pesto?
Vi brukar försöka äta någon form av husmanskost på söndagar. Jag bara älskar känslan av en lat söndag och ”gammaldags söndagsmiddag”. Nu pratar jag alltså om traditionell svensk husmanskost, och det låter nästan som att jag inte är medveten om att alla länder har sina egna husmansrätter – och att man numera blandar och njuter av allt.
Igår åt vi åt köttbullar med rårörda lingon och pressgurka. Men i helgen har jag också gjort en laddning falafel och stoppat i frysen. Två olika typer av bollformad husman. Och skulle jag tvingas välja – ja, då blir valet svårt. Jag vill inte vara utan någon av dem.
Ett lyckat smakmöte mellan Frankrike och Japan. Crème brûlèe är alltid lika gott, och med lite miso i smeten får den en härlig smakbrytning som påminner om salt kola.
Jag är barnsligt förtjust i kolasås, och tillsammans med våra svenska äpplen undrar jag om inte det här är höstens enklaste – och snabbaste – dessert.