Vad säger ni, ska vi ta oss en tripp till södra Italien? Kanske Amalfikusten, Apulien – eller varför inte Sicilien? För en liten stund drömmer vi oss bort till en underbar lunch på en uteservering vid ett klarblått hav som doftar – just hav. I skydd av stora vita parasoller blickar vi ut över små, guppande fiskebåtar. Strax ställs stora fat av nyfriterad Fritto Misto di mare framför oss, tillsammans med Salsa Verde. Italiens gröna sås, som är en fräsch vinägrett med mycket örter, citron och vitlök – men den innehåller även sardeller som ger många italienska rätter sin speciella sälta och fylliga smak. I glaset har vi ett glas svalt vitt vin, antagligen gjort på någon, eller några lokala druvsorter.
Men eftersom jag just släppt ett nyhetsbrev om champagne vill jag såklart passa på att puffa för det. För champagne, med sin friska syra, passar väldigt bra till både Fritto Miston och Salsa Verden. Anledningen är att Champagnens höga syra ”bryter igenom” och friskar upp det ”lite feta” i friteringen på ett utmärkt sätt. Men syran matchar också upp allt det friska i Salsa Verden. Vill man inte satsa på champagne kan jag även rekommendera ett mousserande vin från norra Italien som görs med samma metod som champagne, den så kallade traditionella metoden: Ferrari Brut Organic, nr 7721 från Trentino-Alto Adige för 165 kr.
Men slutligen, tillbaka till mitt nyhetsbrev. För dig som har missat det, gå bara in på min blogg www.carolineikoket.com & klicka på prenumerationsrutan som du hittar högst upp.
Fritto Misto di mare med salsa verde
Fritto Misto brukar vara en tallrik fylld av olika sorters fisk och skaldjur, men ingredienserna kan också variera från region till region i Italien. Salsa verde, den gröna såsen, är en fräsch vinägrett med mycket örter, citron och vitlök – men den innehåller även sardeller som ger många italienska rätter sin speciella sälta och fylliga smak.
Ingredienser
4 portioner
ca 600 g bläckfisktuber eller bläckfiskringar och tropiska stora räkor (ASC– eller MSC–certifierade)
- flingsalt
Frityrsmet
- 100 g vetemjöl
- 1 krm cayennepeppar
- 3 msk olivolja
- 1 ägg (delat i gula och vita)
- 1/2 dl vatten
- 1/2 dl vitt vin
- salt
- ca 1 liter solrosolja till fritering
Salsa Verde (ca 2 dl)
- 2 dl hackad bladpersilja
- 1 kruka basilika
- 2 msk hackad mynta
- 2 hackade vitlöksklyftor
- 3 sardellfiléer
- 1 1/2 msk pressad citron
- 1 1/2 dl olivolja
- salt
Instruktioner
1. Fritto misto: Blanda mjöl, cayennepeppar, olivolja, äggula, vatten, vin och en nypa salt till en slät smet. Låt smeten vila 30 minuter.
2. Vispa vitan till fast skum och vänd ner i smeten.
3. Torka skaldjuren. Skär hela bläckfisktuber i ringar. Doppa bitarna i smeten, skaka bort överflödig smet.
4. Hetta sakta upp oljan i en gryta till 180 grader. Eller prova med en bit bröd, blir den snabbt gyllene är oljan klar att använda.
5. Fritera några bläckfiskringar och räkor i taget. De är klara efter ett par minuter när de är gyllenbruna och genomstekta.
6. Ta upp med hålslev och låt rinna av på dubbelt hushållspapper. Strö över flingsalt och servera genast tillsammans med salsa verden.
7. Salsa verde: Mixa ingredienserna och smaka av med salt och peppar.
Det här är verkligen en superbra sommarrätt – och så mycket roligare än ”vanligt kallskuret”.
Jag älskar verkligen när man samlas kring lite olika plockrätter. Och nu saknar jag det såklart mer än någonsin när allt socialt umgänge varit omöjligt. Men äntligen börjar hoppet tändas, kanske kan man ses några stycken i sommar, utomhus?
Ceasarsalladen är såklart älskad eftersom den har en så god dressing, men de knapriga krutongerna som strös på toppen gör också sitt till – i alla fall om ni frågar mig. För visst är det väl trevligt när en maträtt har olika texturer?
Farbror Isse och tant Elin. Två respektingivande människor från min barndom som jag tyckte var lastgamla (vilket de säkert också var). De bodde på mormors gata, i det lilla sommarstugeområdet där jag tillbringade mina barndoms somrar. De här starka personligheterna drog aldrig riktigt jämt, alltid fanns något att tjafsa om.
Om en liten stund sitter vi i bilen, på väg mot Öland. In i det sista har det varit osäkert om tiden skulle räcka till, men igår bestämde vi oss. Och kanske det är just det som gör känslan extra lyxig just nu, att vara inställd på att inte hinna åka – och sen bara sätta sig i bilen och dra.
I samarbete med Casalforte Prosecco har jag gjort ett recept på
Men tillbaka till varför Prosecco är ett så utmärkt mingelvin. Anledningen är just den här lilla dosen av fruktig sötma som verkligen matchar tilltuggen, men som också gör att det här vinet är perfekt när man serverar olika maträtter, t ex på en buffé. Den här fruktigheten, som är så typisk för Prosecco, fungerar helt enkelt som en smakbrygga vid tillfällen där det annars kan vara svårt att matcha vin till maten.
Veckan som gått har jag varit helt beroende av Dukkah, det kryddiga nötströsslet från Mellanöstern. Har strött den goda och lite heta kryddblandningen på det mesta jag kommit i närheten av: soppa, sallad, pocherade ägg och rostade grönsaker.
