Hasselbackspotatis är verkligen något som jag lätt glömmer bort. Hur jag nu kan göra det – så vansinnigt gott som det är!
För några år sedan kändes de ugnsbakade knölarna lite otrendiga och gammalmodiga – men nu är de plötsligt retrohippa igen! Som man brukar säga – allt kommer igen.
Originalet är supergott, men jag tycker nog ändå att den här varianten är snäppet vassare.
Ströbrödet går bort i min värld, istället toppar jag med parmesanost. Och slutligen, när potatisen är frasig och färdigbakad ringlar jag över en ört– och vitlöksolja.
Vad sägs, något för helgen kanske?
Hasselbackspotatis med parmesanost och örtolja
[caption id="attachment_10618" align="aligncenter" width="500"] Klassisk rätt av vinterpotatis, med en ny twist. I originalet strös ströbröd på potatisen, men jag tycker det är godare med parmesanost. Pricken över i är en ört– och vitlöksolja, men om man ska servera potatisen tillsammans med kött och en annan sås går det också bra att enbart toppa potatisen med parmesanost.[/caption]
Ingredienser
4 portioner
- 800 g jämnstor fast potatis
- 50 g smör
- 4 msk riven parmesanost
- salt
Ört– och vitlöksolja
- 2 msk hackad färsk rosmarin
- 2 hackade vitlöksklyftor
- flingsalt
- 4 msk olivolja
Instruktioner
1. Sätt ugnen på 200 grader. Tvätta potatisarna och torka dem torra. Lägg potatisarna på en träslev. Skär dem i tunna skivor, men inte helt igenom.
2. Lägg potatisarna i en ugnsfast form eller på en plåt med bakplåtspapper. Smält smöret.
3. Pensla potatisen med drygt hälften av smöret. Salta försiktigt.
4. Baka i mitten av ugnen cirka 35 minuter.
5. Ta ut och pensla med resten av smöret. Strö på osten. Fortsätt baka tills potatisen har fin färg, cirka 10 minuter.
6. Ringla kryddoljan över potatisen vid servering.
7. Ört– och vitlöksolja: Stöt rosmarin, vitlök och lite flingsalt i en mortel. Rör i olivoljan.
Bilresan gick genom Europa, söderut. Väl inne i norra Frankrike insåg vi att alla butiker skulle vara stängda när vi planerade att vara framme i vår lilla by. Vi bestämde att middagen helt enkelt fick bli vad som fanns att tillgå på någon bensinmack. Inställda på baguette och ost stannade vi till vid en mack någonstans i trakten av Dijon.
Nöjda stegade ut från macken med en fylld matkasse: kvalitétskyckling, dragonsenap, crème fraiche och coctailtomater. Med ny energi, och foten på gaspedalen, längtade vi fram mer än någonsin. Känslan av att öppna fönsterluckorna, vädra ur och stöka runt i köket gjorde mig lycklig, som alltid. Och tacksam över fransmännens pålitlighet vad gäller mat och tillgång på bra råvaror. Efter den här ankomst–kvällen har det blivit ”fransk kycklinggratäng” många gånger. Eller typisk fransk bensinmacksmat, om man så vill.
Hej alla,
Skulle någon fråga om det här är en nyttig frukost så måste väl ändå svaret bli nej. Kanske till och med ett rungande nej! Och skulle någon fråga om jag bryr mig så blir svaret också nej.
Jag är egentligen ingen poddmänniska. Har svårt att få tiden att räcka till, och även att finna ett lugn. Men igår när jag gjorde de här krustaderna passade jag på att lyssna på senaste avsnittet av Värvet. Anledning? Jag ville såklart höra ”podd–premiär–intervjun” med kungen, som gjorts med anledning av hans födelsedag. Och då passade det utmärkt att svänga ihop något så här enkelt som Nutellakrustader – som endast har fyra ingredienser!
Nu har jag varit inne på italiensk mat ett tag. Förresten, det är jag alltid. I fredags blev det antipasto och ett vin som passar bra ihop med italiensk plockmat här på bloggen. Och igår, en smaskig dessert från Sicilien. Men nu är det måndag och ny vecka, och jag tänkte starta med lite nyttigheter.
Alla tycks älska italiensk plockmat. Men man kanske inte tänker på att det kan vara lite trixigt att kombinera charkprodukter med vin. Charkuterier som salami och lufttorkad skinka innehåller hög halt av umami. Och ju högre halt av umami en råvara har, desto större är risken att vinet kan reagera negativt. Det gäller främst röda viner som har mycket tanniner och tydlig strävhet. Umamin förstärker helt enkelt tanninerna och vinet upplevs mindre fruktigt, mer strävt och får en metallisk biton. Men effekten mellan umami och vin kan mildras med hjälp av salt, fett och gärna mat med krämig textur. Och eftersom charkprodukter innehåller just salt och fett, så mildras umami–effekten i mötet med vinet.
Så till alla er som vill njuta av plockmat tillsammans med ett gott vin tänkte jag tipsa om Casalforte Corvina Veronese, nr 23072 för 79 kr. Ett vin med mjuka tanniner som passar utmärkt till italiensk plockmat, och ett prisvärt ”allroundvin” som är lätt att tycka om. Vinet passar utmärkt till lättare italienska rätter som pizza, plockmat och inte alltför tunga kötträtter.
Vinet kommer från nordöstra delen av Italien, Venetien. I den här regionen är den viktigaste blå druvan Corvina. Den spelar nästan alltid huvudrollen i Amarone och Ripasso, men av någon anledning har vinerna blivit mer kända än själva druvan. Fast Amarone och Ripasso görs på torkade druvor så de är helt andra typer av vin som inte alls liknar det här. Vanligtvis blandas Corvina med andra druvor och ett druvrent Corvinavin är väldigt ovanligt. Vill du prova ett vin som gjorts på enbart den här lokala druvan tycker jag absolut att du ska testa det här. Druvans aromer förknippas med mandel och körsbär, något som märks tydligt – men vinet har också en pepprig och något besk eftersmak som påminner mig om nyskördad rucola.
Äntligen är ljus, värme och skir grönska i antågande. I naturen såväl som på tallriken. För nu börjar butiksdiskarna fyllas med primörer, även om de än så länge inte är svenska. Så idag låter jag vårkänslorna flytta in på middagsbordet.
