Jag är soppfreak. Jag verkligen älskar all typ av soppa. Dessutom finns det inget som värmer så gott som en skål soppa nu när vintern slagit sina klor i oss. Den här goda blomkålssoppan lagas efter samma princip som den franska löksoppan, med en topping av bröd och ost innan den gratineras i ugnen. Värmande vinterlyx, i all sin enkelhet.
Och för dig som även blir sugen på att laga gratinerade löksoppa så hittar du det receptet också på bloggen – skriv gratinerad löksoppa i sökrutan.
Gratinerad blomkålssoppa med svamp och fläsk
Den här goda blomkålssoppan lagas efter samma princip som gratinerad löksoppa, med en topping av bröd och ost innan den gratineras i ugnen.
Ingredienser
4 portioner
- 200 g färska champinjoner
- 150 g rökt sidfläsk i bit
- smör
- 1 1/2 tsk timjan
- salt
- nymald peppar
- 500 g ansade blomkålsbuketter
- 1 gul lök
- 1 liter vatten
- 4 msk grönsaksfond
- 1 dl vitt vin
- 1 dl crème fraiche
- 8 skivor baguette
- 3 dl grovriven Gruyère eller annan lagrad ost
Instruktioner
1. Dela svampen i bitar. Fintärna fläsket. Fräs i smör tills det har färg. Krydda med timjan, salt och peppar. Ställ åt sidan.
2. Dela blomkålen i mindre buketter. Skala och hacka löken.
3. Mjukstek löken i smör i en gryta. Tillsätt vatten, fond, vin och creme fraiche. Koka cirka 10 minuter under lock.
4. Blanda i svampfräs och blomkål och koka tills blomkålen är knappt mjuk, 5–10 minuter. Smaka av med salt och peppar.
5. Sätt ugnen på 250 grader och grill. Häll upp soppan ugnsfasta skålar. Lägg två skivor baguette i varje skål och toppa med osten.
6. Gratinera i övre delen av ugnen tills osten har fin färg, cirka 7 minuter.
Jag var faktiskt vuxen när jag fattade att man kan göra kåldolmar själv. Själv är jag uppvuxen på Dafgårds kåldolmar, och trodde väl antagligen att alla åt samma sak. Eller förresten, det var nog inget som jag ens reflekterade över.
En mustig och smakrik Ramen på oxsvans. Långkokets långkok.
Jag och storhelger. Uppenbarligen inte en ekvation som går ihop. I förrgår skrev jag “Hej vardag” och att jag är glad över vardagliga rutiner. Som sagt, uppenbarligen har jag ingen koll. Trettondagsafton idag – något som gått mig helt förbi. Så för alla er som har semester och vill fira julhelgens sista ledighet kommer kanske mitt kalasbidrag lite väl sent, men håll tillgodo – här är vinterns godaste kladdkaka.
Hej vardag! Jag väl knappast ensam om att ha tröttnat på “onyttig kalasmat”. Just nu känns det väldigt skönt att det är ett helt år kvar tills det är dags att återigen möta julmaten, såväl som nyårsmiddagen.
Ett av mina önskemål för nyårsmiddagen var ravioli. Ove gör verkligen världens godaste, med en fyllning av gorgonzola och potatis. Nu blev det inte så, vi landade i en fiskrätt. Däremot gjorde vi pasta igår. Dock inte ravioli, men gnocchi. Att göra sin egen pasta är verkligen ett härligt vinterpyssel. Fast i ärlighetens namn, varje gång vi ska göra pasta blir jag plötsligt köksassistent. Jag älskar också den här typen av kontemplativ matlagning – men jag har känslan av att Ove gör det ännu mer. Han ta i alla fall alltid pasta–kommandot. Och inte mig emot. Jag är rätt bra på att vara assistent och sällskapsdam också. Småprata, diska, öppna vin och gör riktigt dåliga brasor som alltid har en tendens att ryka in.
Får jag lov att fresta med något till drinken eller kanske till 12–slagets bubbel?! Gruyère och champagne – en klassisk kombination. Egentligen tycker jag att en bit rumsvarm Gruyère eller Comté är det ultimata tilltugget till ett glas champagne, gärna en Vintage som legat några år på jästfällningen och fått en härligt brödig ton.
Avignon, några dagar före jul. Utanför fönstret vräkte snön ner, något som är synnerligen ovanligt i södra Frankrike. Inomhus värmdes vi av en sprakande gigantisk eldstad. För några timmar glömde vi vinterrusket utanför och hängav oss åt en fantastisk långlunch, på det där sättet som bara sker i Frankrike.
Hands upp om någon inte gillar choklad? Tänkte väl det, inte en hand så långt ögat kan nå.
Ett liv i raggsockor. Så har min julhelg sett ut. Trots att vi i senaste poddavsnittet pratar om vikten av att klä upp sig och göra sig fin för varandra – även om julen kommer att firas väldigt lugnt. Så blev det alltså inte för mig. Raggsockor och myskläder av tvivelaktigt snitt, så har dresskoden sett ut. Men det har onekligen känts passande ihop med blåst, brasa och fårfällar.