En opastöriserad, respektive industripackad och pastöriserad Brieost, är faktiskt som två helt olika produkter. Nästan konstigt att de får ha samma namn.
Har jag möjlighet att välja är valet enkelt, för den pastöriserade smakar faktiskt ingenting. Men jag är förstås medveten om att man inte alltid kan välja. Till exempel tillbringar vi mycket tid på Öland, och där är utbudet många gånger annorlunda än i Stockholm.
Den här quichen brukade jag göra under våra franska år, när vi hade Brieost som var precis på gränsen till att bli övermogen, och “måste tas omhand”. Men även här hemma återkommer jag ofta till den här pajfyllningen.
Brieost, grillad paprika, tomater och färska örter. Helt enkelt en paj med smak av sensommar, nu när tomatplantorna dignar av solmogen skörd.
Quiche med brieost och grillad paprika
Här har jag gjort det enkelt för mig och använder grillad paprika på burk, men självklart fungerar det precis lika bra att grilla sig egen paprika.
Ingredienser
6 bitar
Botten
- 3 dl siktat dinkel– eller vetemjöl
- 2 krm salt
- 150 g kallt smör
- 1–2 msk kallt vatten
Fyllning
- 150 grillad paprika från burk, utan spad
- 125–150 g coctailtomater
- 175 g brieost eller camenbert, gärna opastöriserad
- 1/2 dl hackad dill
- 3 msk hackad färsk oregano
- 3 ägg
- 2 dl mjölk
- 1 dl grädde
- 3/4 tsk salt
- 1 krm nymald peppar
Instruktioner
1. Arbeta ihop mjöl, salt och smör till en smulig massa, gärna i matberedaren. Tillsätt vattnet och arbeta ihop till en deg. Låt vila i kylen i en plastpåse, cirka 30 minuter.
2. Tryck ut degen i en pajform med löstagbar kant, 24 centimeter i diameter. Nagga bottnen med en gaffel. Låt vila minst 1 timme i kylen.
3. Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
4. Skär den avrunna paprikan i strimlor. Dela tomaterna. Skär osten i skivor.
5. Vispa ihop ägg, mjölk, grädde, salt och peppar.
6. Fördela paprika, ost och örter i det förgräddade pajskalet. Häll på äggstanningen. Lägg på tomaterna.
7. Grädda pajen i mitten av ugnen tills den har fin färg, cirka 40 minuter.
I kväll ska vi äta kräftor. Ingen stor kräftskiva. Bara jag och Ove, på tu man hand. Enkelt och gott – så som fredadslyx ska vara, om jag får önska.
Att köpa en färdig sockerkaka och bara äta rätt upp och ner skulle aldrig falla mig in. Men när det handlar om att lägga den på grillen och varva i glas – till en Trifle – ja, då tycker jag plötsligt att det är ok. Varföra ska man vara konsekvent?
Att det är skördetid har väl knappast undgott någon. Nu börjar tiden när skogen, såväl som trädgårdarna, är som ett enda stort skafferi. Och även butiksdiskarna.
Vem säger nej till en krämig röra? Inte jag i alla fall.
Bor man som jag i centrala Stockholm är utbudet av japanska restauranger, och även take away, stort. Men japansk mat för “hemmakocken” är förstås fullt möjligt, jag älskar verkligen att laga japanskt. Snart kommer säsongen när jag gärna ägnar mig åt att laga Ramen, men så här i värmen är sashimi något som jag längtar efter mest hela tiden.
Sensommarens godaste toast, med en topping av världens vackraste bär.
Vi är tillbaka i stan. Känns helt galet att befinna sig i en citylägenhet i den här värmen, när man har också har ett hus vid havet. Men “plikten kallar”. Och det är väl ett faktum som bara är att acceptera, det är vardag igen och slut på ledigheten.
Född och uppvuxen i Västerås är det förstås helt otänkbart att inte göra gurkinläggnigar så här i sensommartid. Det vore näst intill en “ohelig handling” – så pass viktigt är det att ta hand om Västeråsgurkan, och värna om den lokala traditionen.
Ljusa sommarkvällar i all ära – men nog är det skönt när augustimörkret sänker sig. Just den här tiden längtar jag faktiskt efter under hela sommaren. Jag är ingen solande person, är liksom helt värdelöst för min del – resultatet blir en kräftröd brännskadad hud, och några fler fräknar. Så när sommaren nu sakta övergår i höst, då pustar jag ut och njuter.