Det här måste väl ändå vara världens enklaste sommarkaka? Och jag gissar att ni alla känner igen den, sockerkakan med hyvlat smör på toppen. Jag kallar den för farmorskaka eftersom min farmor alltid bakade den i sommarstugan. Känns som att den har blivit en riktig klassiker. Kanske just för att den är så busenkel att svänga ihop.
Jag brukar toppa min med extrasaltat smör, tycker att den där lilla extra sältan på toppen ger en fin smakbrytning. Något sött, något friskt, något salt – för alla goda ting är ju tre.
Undrar också om det är först i vuxen ålder som man börjar uppskatta de syrliga röda vinbären – att de är ett vuxet bär. Alla bär har visserligen sin charm, men för min personliga smak passar de friska röda bären utmärkt att blanda i en somrig salsa med melon, gurka och chili. De får också gärna hänga med i min fetaostsallad, likväl som i sommarbaket.
Enklaste sommarkakan med vinbär och mandelgrädde
Enklaste sommarkakan med bär – lika god som busenkel att svänga ihop.
Ingredienser
8 bitar
- 2 ägg
- 2 dl strösocker
- 2 1/2 dl vetemjöl
- 1/2 tsk bakpulver
- 1 tsk vaniljsocker
- 2 msk blått vallmofrö
- 2–2 ½ dl repade röda vinbär
- 75 g kylskåpskallt extrasaltat smör
- ½ dl mandelspån
- 2 msk pärlsocker
- smör och ströbröd till formen
Mandelgrädde (4–6 portioner)
- 3 dl vispgrädde
- 100 g finriven mandelmassa
Instruktioner
1. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form med löstagbar kant som mäter 24 centimeter i diameter.
2. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker. Vispa ner det i smeten. Vänd ner vallmofrö för hand. Bred ut smeten i formen.
3. Strö över bären och tryck ner dem lite i smeten. Hyvla över smör. Strö på mandelspån och pärlsocker.
4. Grädda i mitten av ugnen cirka 40 minuter. Känn med en sticka att kakan är genomgräddad i mitten. Låt svalna och servera nygräddad.
5. Mandelgrädde: Vispa grädden. Vände ner mandelmassan, lite i taget, t ex med en gaffel.
Verkligen något visst med dessa augustikvällar. Mörkret som sänker sig, man tänder lyktor och kurar utomhus tillsammans med goda vänner. Jag är uppväxt med kräftfiske och familjens sensommarfester – ett intresse som verkar ha gått i arv, även jag älskar att ställa till med kräftkalas!
Jag fullkomligt älskar kardemumma. Under vintern hamnar den gärna i värmande indiska eller nordafrikanska grytor, eller i bulgursalladen ihop med torkad frukt och nötter.
Kanske kan jag bli en skogsmänniska i mitt nästa liv, för i detta är jag tyvärr för ormrädd för att uppskatta tjusningen och lugnet med skogen. Men trots min rädsla ger vi oss ut till skogs åtminstone ett par gånger per säsong. För den där välmående känslan av egenfunnen svamp eller bär går ju knappast att finna i mataffären. Ängsligt går jag alltid alldeles för tätt inpå min man och spejer efter krälande rörelser, en mindre bra taktik om man vill lyckas fylla sin medhavda korg. Och jag behöver väl knappast påpeka att det inte heller är jag som gör de finaste upptäckterna.
Plötsligt händer det! För i ärlighetens namn händer det inte speciellt ofta – men nu har vi grillat fläskkarré.
Jag har sagt det förut – det är inte alla gånger som min man ropar hurra över sallder, men den här kycklingsalladen går faktiskt alltid hem. Misstänker att det är för att han får grilla. Så egentligen kanske det mest handlar om en familjekompromiss: han får grilla, och jag får sallad.
Sommar. Visst kan man kan smaka på ordet hur mycket som helst?! Just nu försöker jag gå ner i varv – och jag verkligen anstränger mig för att göra så lite som möjligt. Sedan drygt en vecka tillbaka lodar jag mest omkring i en skrynklig kimono, barfota, utan smink och med tovigt hår.
Varma medelhavskvällar med rosévin, baguette, olivröra, solmogen melon och andra plockrätter. Ungefär så såg våra sommarkvällar ut, i många års tid, när vi bodde i södra Frankrike.
