Vårt franska hus var helt oisolerat, så där som gamla stenhus är. Och treglasfönster var det förstås inte tal om. Istället fick vi hitta andra sätt att värma oss på. Brasan gick för högvarv. Och var vi någon gång borta alltför många timmar hälsades vi välkomna hem av ett råkallt hus. Men å andra sidan fick vi snabb belöning när brasan sattes igång, ljusen tändes och värmen spred sig.
Nej, visst var det väl så att huset egentligen inte var ämnat att vistas i på vintertid. Ändå spenderade vi alltid stora delar av vintern där. Och det är faktiskt så att det är just från den kalla årstiden som vi båda har våra finaste och varmaste minnen.
Och på tal om värmande. Såklart blev det många värmande och mustiga soppor, såväl som grytor som lagades i vårt franska bondkök. Och mustiga goda rödviner därtill. Såklart – vi bodde ju mitt i Rhonedalen.
Just den här franska gratinerade löksoppan lagade jag ofta. Den kändes så självklart rätt i det gamla stenhuset. Att laga löksoppa är ingen quick–fix–soppa. Det tar lite tid, men sprider en härlig doft och känsla i köket. Men såklart behöver man inte vara i Frankrike för att laga en löksoppa, den värmer precis lika gott var vintern än befinner sig.
Gratinerad löksoppa
En fransk klassiker som värmer gott under ruggiga kvällar.
Ingredienser
4–6 portioner
- 1 liter tunt skivad gul lök
- 25 g smör
- 1 tsk salt
- 1 tsk strösocker
- 3 msk vetemjöl
- 18 dl vatten
- 2 msk oxfond
- 2 dl vitt vin
- 1 msk cognac (kan uteslutas)
- 3 msk repade timjanblad
- salt
- nymald peppar
- 4–6 skivor lantbröd utan kanter
- ca 4 dl riven gruyèreost
Instruktioner
1. Stek löken i smöret på låg värme under lock, cirka 15 minuter. Tillsätt salt och socker. Sätt på locket och stek ytterligare 30 minuter. Rör om då och då och passa så att löken inte bränns.
2. Strö över mjölet och rör om. Tillsätt vatten, fond och vin. Låt soppan sjuda under lock cirka 30 minuter. Ta bort eventuellt skum. Blanda i cognac och timjan. Smaka av med salt och peppar.
3. Fördela soppan i ugnsfasta skålar. Lägg en brödskiva i varje form och toppa med osten.
4. Gratinera i het ugn med grillelementet på. När osten har en gyllene färg är soppan klar att servera.
En köttbit är för många, om kanske inte en klassisk middag, men i alla fall vanligt på fredagen. Och för andra är taco ett givet alternativ.
Under sommaren är det lika underbart med färska bär som bärkräm. Men så här års har butikens färska bär rest långväga ifrån, och smakar dessutom inte ett smack. Med andra ord, ett inköp man ska hoppa över.
Läcker sötchock! Jag kan verkligen förstå att Banoffeepaj blivit en klassiker. Inte enbart för att den är förödande god. En annan anledning är helt säkert att den är så enkel göra att det inte ens behövs någon gräddning. 
Yes please säger jag. För det här är helt klart en vintersallad i min smak. Varm, mättande , rustik och smakrik. Rotselleri och rödlök blir ju så otroligt goda genom ugnsrostning, får en varm och söt ton. Även sharonfrukten vinner på att rostas tycker jag. Perfekta ingredienser i en vintersallad.
Inför förra helgen passade jag på att tjuvkika i andras varukorgar i butiken. Inte helt överraskande var många överfulla av diverse tacoprodukter.
Fisktacos med pankopanerad vit fisk är jättegott. Men här vill jag istället slå ett slag för saftig laxfilé som bakas på låg temperatur under något längre tid. Och gör man det med en spicy bbq–sås passar den utmärkt att servera på varma tortillabröd. Tillsammans med en kumminkryddad fänkålsslaw med ananas och picklad rödlök är det här mitt goda alternativ till helgens taco.
Mat som värmer gott i vintermörkret behöver inte nödvändigtvis vara soppor och grytor tycker jag. För mig kan det precis lika gärna vara en varm sallad. Gjord på vintriga och rustika råvaror.
En klassisk Ceasarsallad görs på Romansallad. Men så här års känns det helt rätt att istället blanda den krämiga och smakrika dressingen med grönkål och rostad potatis. Och med en matig topping av kycklinglårfilé, rökt sidfläsk och parmesanost – visst låter det som härlig vintermat? Gott och värmande, sann comfort food.
Av någon anledningen förknippar jag plättar med sommar. Att sitta under ett träd på landet och njuta av sommarplättar med solmogna bär. En broderat duk, udda gamla tallrikar med gammaldags blommönster. Men det är säkert bara något som jag fått för mig. För plättar är absolut “året –runt– mat”. Eller dessert om man så vill. Alltid lika barnsligt gott, och passar precis lika bra efter torsdagens ärtsoppa som på helgens brunch.
Nu har jag kört asiatiskt några gånger, så det känns som hög tid för nå´n annan typ av mat. Det får bli den raka motsatsen, klassisk husmanskost. Eller som jag alltid känner, sann mormorsmat.
Hur som helst, mat som innehåller kryddpeppar brukar alltid bli en höjdare. Undrar om jag inte är kryddpepparberoende, helt klart en av mina favoritkryddor. Och ett sämre beroende kan man ju ha?!