Ok, nu har väl varenda kotte plockat fram sina grillar. Och behovet av röror, dipper och grillsåser brukar vara omättligt. Jag tror nog att vi alla älskar röror – de är ju så tacksamma till mycket. Som sås till grillmaten såklart. Men också som drinktilltugg, till en sallad eller att packa ner i pick nick–korgen.
Det här är min variant på Mhamara – en härligt söt och mild paprikaröra från Mellanöstern. God till allt som du lägger på grillen. Men att dippa mina rostade pitasnacks i går inte heller av för hackor.
Även Grekland har sin paprikaröra, men där vänder man också ner smulad fetaost. Något som också passar jättebra att göra i den här röran.
Mhamara med pitasnacks
Det här är en härligt söt och mild paprikaröra från Mellanöstern. Även Grekland har sin paprikaröra, men där blandar man också i smulad fetaost, något som också passar bra att göra i den här.
Ingredienser
cirka 5 dl
- 3 röda paprikor
- 1 ½ dl valnötter
- 2 msk ströbröd
- 1 pressad vitlöksklyfta
- 1 msk pressad citron
- 2 krm spiskummin
- 2 krm paprikapulver
- 1 msk agavesirap
- ½ tsk sambal oelek
- 3 msk vatten
- 3 msk olivolja
- salt
Pitasnacks
- pitabröd
- olivolja
- pressad vitlök
- spiskummin
- paprikapulver
- flingsalt
Instruktioner
1. Sätt ugnen på 250 grader. Grilla paprikorna högt upp i ugnen tills skalet är svart och blåsigt.
2. Lägg dem i en plastpåse cirka 10 minuter, så lossnar skalet lättare. Dra av skalet. Ta bort kärnorna. Låt kallna.
3. Rosta nötterna i en torr och het panna.
4. Mixa ingredienserna till ett grovt mos. Smaka av med salt. Låt smakerna mogna före servering. Förvara röran i kylen, men servera den rumstempererad.
5. Pitasnacks: Sätt ugnen på 225 grader. Skär pitabröd i trekanter. Pensla snittytan med olivolja som blandats med pressad vitlök. Pudra på spiskummin och paprikapulver, t ex genom en tesil. Strö över lite flingsalt.
6. Lägg på plåt med bakplåtspapper. Rosta i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
Idag åker vi till Öland. Eller rättare sagt, undrar om jag inte redan sitter i bilen när den första av er läser det här. Jag brukar vara rätt ivrig att komma iväg. Dels med tanke på trafiken, jag gissar att många är lediga så här inför nationaldagen och pingst. Men framför längtar jag efter lugnet. Och tystnaden. Den här sanslösa lyxen som kallas tystnad. I stan går den typen av lyx inte att uppbringa. Att bara kunna skjuta upp dörrarna och känna doften av hav. Det enda man hör är fåglarna. Och emellanåt våra nyfunna vänner, de vita kossorna.
Oavsett vad jag lagar för mat gillar jag enkelhet. Och kan det bli enklare än att lägga en hel fisk på grillen? Tror inte det. En annan av mina sommarfavoriter är Salsa Verde. För mig är det den ultimata sommaråsen – jag har den till allt! Lättkokta primörer, grönsaksdipp, grillat kalvkött, kyckling – eller som här, till grillad fisk. Låt bara mixerstaven göra jobbet i några sekunder, och vips sommarsåsen är fixad!
Naturen exploderar, och varje år säger man att detta är den vackraste tiden. Och att det är nu som man borde passa på att njuta. Men hittills har det inte hänt, åtminstone inte för mig. Detta är helt klart årets mest hektiska tid. Man far omkring som en skållad råtta för att hinna med allt.
En cheesecake är verkligen den perfekta kalastårtan. För att den är god såklart, men också för att den går att förbereda. Och den passar lika bra som dessert, som tårta till kaffet. Ett väldigt tacksamt bakverk med andra ord. Kanske något för stundade studentkalas eller andra sommarfester?
Under min uppväxt serverades inga måltider utan knäckebröd. Min pappa åkte regelbundet till en kvarn, inte så långt ifrån vår bostad, för att göra familjens knäckebrödsinköp. Där inköptes andra sortering, i stora kartonger. Det var absolut inget fel på knäckebrödet, men det var aldrig några stora runda fina brödkakor. Helt enkelt lite mindre bitar, som kvarnen inte kunde sälja i paket. Undrar om det inte är det som gör att jag fortfarande sällan äter en stor knäckesmörgås, jag bryter brödet i små bitar och gör flera små. Förutom denna andrahandssortering från kvarnen fanns även alltid ”finknäckebröd” hemma. Leksands Brungräddat. Extra brungräddat med mycket smak, och definitivt inget man fick bryta i filmjölken.
Häromdagen var jag på ett pressevent som Leksands knäckebröd anordnat. Jag brukar så gott som aldrig gå på några pressevent. Men jag brinner för vårt svenska matarv och våra egna traditioner, något som Leksands knäckebröd i allra högst grad står för. Ett familjeägt företag som funnits i Leksand sedan sex generationer tillbaka. Ett bageri som arbetar med respekt för miljön och där endast råvaror av högsta kvalitét används. Där säden skördas så nära bageriet och kvarnen som bara är möjligt. Man är ledande inom miljövänligt bakande, med återvinning av värme sedan 50–talet och fossilfritt bageri sedan 2013.
Eller för alla er som är vana restaurangbesökare kanske brödet är bekant. Det krispiga knäckebrödet med flingsalt som så ofta inleder restaurangmåltiden, tillsammans med vispat smör, är många gånger ”Tre kullor–knäcke” – och inte alls restaurangens hembakta.
Jag älskar verkligen Vitello tonnato. Tycker det kalla marinerade kalvköttet är underbar sommarmat. Jag brukar ofta göra det om vi har gäster på landet som stannar i flera dagar. Perfekt att ha något färdigt i kylen som man bara kan ta fram. När man har gäster vill i alla fall inte jag spendera hela dagen i köket. Sen är det enkelt att fixa en sallad och lite ugnsrostad färskpotatis till.
Men den milda och goda italienska tonfisksåsen kan man göra så mycket mer av.
Finns det traditionella könsroller när det kommer till grillning? Jag skulle helt klart vilja påstå det. Ni vet det där om att det är mannen som sköter själva grillningen, gärna med alla tänkbara ”manliga attribut” och påkostade tillbehör. Och när det gäller inköp av grill, ja då ska det varken sparas på krut eller pengar. Grillen har för många blivit någon slags statussymbol!
Men att stå ensam vid grillen – nej, det är inte hans melodi. Han vill ha sällskap. Med andra ord, han behöver en sällskapsdam. Och det ställer jag så gärna upp på. Bara jag får något gott i glaset kan jag gladeligen heja på min grillmästare.
Min tid i Libanon har gjort att jag verkligen älskar mat från Mellanöstern, och det är alltid smaker som jag återvänder till. Underbara Mezebord med sallader, röror och dipper. En av alla goda sallader är Fattousch.
Att servera salladen med Halloumi är förstås inte heller originalversionen. Men är man Halloumi–beroende så är man. Dessutom bildar den nystekta och frasiga fårosten och den fräscha salladen, vad man brukar säga, ett lyckat smakäktenskap. Salladen passar också superbra ihop med grillat lammkött och Merquez. Men för vår del blir inte salladen något tillbehör till grillmaten – det här är vår middag ikväll.
Idag har regnet verkligen vräkt ner – och tänk, jag tycker det känns fantastiskt skönt!
Vi har självklart röstat, tog en promenad i regnet och ”gjorde vår plikt”. Och om några timmar väntar söndagsmiddagen. Jag älskar söndagsmiddagar – oavsett om det är morsdag, EU–val eller vanlig söndag. För vår del kommer middagen att gå i primörernas tecken. Späda kronärtskockor, färskpotatis och grön sparris. Och som en söt avslutning på både middag och helg har jag gjort den här fluffiga rabarbermoussen med ett krispigt dinkelfras på toppen. Trevlig söndagskväll!
En Sallad Niçoise kan vara lika underbar som fullständigt bedrövlig. Jag menar, hur många turistfällor har man inte hamnat på genom åren och beställt en Sallad Niçoise som visat sig ha tvivelaktig kvalitét på råvarorna. Och i värsta fall uppblandad med vattnig burkmajs.
Även här hemma har värmen äntligen gjort entré. Rosévinet plockas fram ur kylen och en god sallad är precis vad man vill äta till sin grillade mat. Jag älskar att grilla fisk, och tillsammans med en Nizzasallad njuter jag fullt ut, även på våra nordiska breddgrader.
Min man har en förkärlek för isbergssallad, tomat och gurka. Ja, ni hörde faktiskt rätt. Det är hans stående förslag när det kommer till att fixa ihop en sallad. Med fransk senapsvinägrett. Antagligen hänger hans faiblesse ihop med alla goda sommarsallader vi ätit under våra år i Frankrike. Men det är trots allt en viss skillnad på varma sommardagar i Provençe och nordiskt vinterklimat.
Åtminstone för de flesta av oss. Hur som helst – vad som är bra med hans bristande salladsengagemang är att jag får göra som jag vill. Och sen brukar han faktiskt gilla mina sallader när de väl är klara.
En av mina favoritsallader är Tabbouleh. Och den varierar jag hej vilt. Med olika typer av gryn, frukt och grönsaker. Men blandningen av mynta, persilja, pistasch, citron och olivolja är ett måste – den ger Tabboulehn den där karaktäristiska fräschören som jag bara älskar.