Prima primörtid – nu har den äntligen startat! Jag blir lika lycklig varje år när den spirande grönskan dyker upp i grönsaksdiskarna! Och resultatet blir alltid detsamma, i min iver handlar jag för mycket – vill liksom ha allt. Så igår hamnade mina ”överblivna” grönsaker i en försomrig paj: sparris och knipplök, tillsammans med gravad lax, dill, Prästost och skånsk senap. Kändes som en typiskt skön avslutning på Pingsthelgen med ”restmat de luxe” och en bra film (och ja, vi åt – halvliggandes – framför TV:n).
Sparrispaj med gravad lax
Alla tycks gilla paj. Den här är vårgrön och fylld med späda grönsaker och gravad lax.
Ingredienser
6 bitar
Deg
- 3 dl siktat dinkelmjöl
- 2 krm salt
- 150 g smör
- 1 msk kallt vatten
Fyllning
- 250 g grön sparris
- 2 färska knipplökar
- smör
- 1 dl hackad dill
- 150 g skivad gravad lax
- 3 dl riven lagrad prästost
- 3 ägg
- 1 dl vispgrädde
- 2 dl mjölk, 3%
- 1 msk grov skånsk senap
- 1/2 tsk salt
- 1 krm nymald peppar
Instruktioner
1. Arbeta ihop mjöl, salt och smör till en smulig massa, gärna i matberedaren. Tillsätt vattnet och arbeta ihop till en deg. Låt vila i kylen i en plastpåse 30 minuter–1 timme.
2. Tryck ut degen i en pajform med löstagbar kant, 24 centimeter i diameter. Nagga bottnen med en gaffel. Låt vila minst 1 timme i kylen.
3. Sätt ugnen på 200 grader. Förgrädda pajskalet i mitten av ugnen cirka 10 minuter.
4. Bryt av den nedre grova delen på sparrisstjälkarna. Skär sparrisen i bitar och skiva löken.
5. Mjukstek grönsakerna i smör några minuter. Ta från värmen och blanda i dill. Låt svalna.
6. Varva grönsaker, laxskivor och ost i pajskalet. Spar lite av osten.
7. Vispa ihop ägg, grädde, mjölk, senap, salt och peppar. Häll äggstanningen i pajskalet. Strö över resten av osten.
8. Grädda i mitten av ugnen tills pajen har fin färg, cirka 40 minuter.
Vad säger ni, ska vi ta oss en tripp till södra Italien? Kanske Amalfikusten, Apulien – eller varför inte Sicilien? För en liten stund drömmer vi oss bort till en underbar lunch på en uteservering vid ett klarblått hav som doftar – just hav. I skydd av stora vita parasoller blickar vi ut över små, guppande fiskebåtar. Strax ställs stora fat av nyfriterad Fritto Misto di mare framför oss, tillsammans med Salsa Verde. Italiens gröna sås, som är en fräsch vinägrett med mycket örter, citron och vitlök – men den innehåller även sardeller som ger många italienska rätter sin speciella sälta och fylliga smak. I glaset har vi ett glas svalt vitt vin, antagligen gjort på någon, eller några lokala druvsorter.
Återigen fredag och helg. För min del skapar löjrom alltid en känsla av kalas. Det bara är så. De ljuvliga små kornen, med sin underbara smak och konsistens. Just för att löjrommen är så fulländad i sig själv behöver man inte krångla till det. Och de här små aptitretarna är verkligen ett bevis på att det enkla är det goda. Här får du verkligen allt gott på en gång. Löjrom, Västerbottensost och mandelpotatis. Helt enkelt, klassiska nordiska smaker när de är som allra bäst.
Den goda mandelpotatisen finns året runt, men när säsongen kommer för vår svenska färskpotatis – då är det såklart den primören vi vill njuta av. Det här kommer garanterat att bli sommarens enklaste och godaste aptitretare! Och varför inte låta den bli en återkommande klassiker på din midsommarbuffé!
Älskad klassiker, vansinnigt god på en knäckemacka – men också perfekt att servera på påskens sillbord. Jag brer alltid en klick dillkaviar mellan strömmingsflundrorna – blir extra gott så.
Själv kan jag inte tänka mig en storhelg utan sill. Jag vet inte riktigt vad jag är mest förtjust i: det traditionella sillbordet eller den svårslagna lyxen att göra sig en knäckemacka med en ”sillabit” och kokt, skivad potatis eller ägg. Jag törs lova att det kommer att bli både och under påsken.
Och på tal om generationer. Just under storhelgerna känns det extra angeläget att bevara våra traditioner. Att kunna samlas kring maträtter, på samma sätt som vi gjort över generationer, känns lika självklart som fint. Men samtidigt gäller det att blicka framåt, att lyckas balansera det gamla med det nya. Just den här balansen är verkligen något som Abba lyckas med. Att förvalta våra svenska traditioner, samtidigt som de finner nya produkter och smaker. Och vem vet, kanske de nya smaksättningarna är kommande klassiker som kommer att ätas över generationer.
Avignon, några dagar före jul. Utanför fönstret vräkte snön ner, något som är synnerligen ovanligt i södra Frankrike. Inomhus värmdes vi av en sprakande gigantisk eldstad. För några timmar glömde vi vinterrusket utanför och hängav oss åt en fantastisk långlunch, på det där sättet som bara sker i Frankrike.
Ett liv i raggsockor. Så har min julhelg sett ut. Trots att vi i senaste poddavsnittet pratar om vikten av att klä upp sig och göra sig fin för varandra – även om julen kommer att firas väldigt lugnt. Så blev det alltså inte för mig. Raggsockor och myskläder av tvivelaktigt snitt, så har dresskoden sett ut. Men det har onekligen känts passande ihop med blåst, brasa och fårfällar.
Nog var han en stilig herre, Edvin Adolphson, den gamla skådespelaren. Och hans stumfilm “Janssons frestelse” från 1920–talet lär ha gett namnet till den krämiga ansjovisgratängen. Får jag lov att bjuda på den lilla anekdoten: