Dan före dan före dopparedan. Så blir det va? Kändes väldigt konstigt att skriva. Och faktiskt även att läsa, fick kolla flera gånger om det blev rätt.
Hur som helst, i övermorgon är det julafton – vare sig vi vill eller inte.
Och den här tiden på året brukar glöggytorna puttra sig varma.
Är någon nyfiken på att prova en ny sorts glögg – varsågoda, här är recept på en vackert gyllengul och jättegod hjortronglögg. Jag spetsar gärna min med en skvätt calvados eller cognac, men den fungerar även bra att servera alkoholfri.
Kryddig hjortronglögg
Numera finns ett ganska brett sortiment av äppelmust som håller god kvalitét. Vissa sorter är grumliga, andra är klara, båda varianterna fungerar lika bra i den här goda hjortronglöggen. En skvätt calvados eller cognac ger det där lilla extra men glöggen fungerar också utmärkt att servera alkoholfri.
Ingredienser
cirka 2 liter
- 500 g frysta hjortron
- 2 dl strösocker
- 6 dl vatten
- 1 bit färsk ingefära, ca 100 g
- 4 kanelstänger
- 2 stjärnanis
- 12 kryddnejlikor
- 1 liter äppelmust
- 1 1/2–2 dl calvados eller cognac
Till servering
- torkade blåbär & mandel
Instruktioner
1. Tina eller halvtina hjortronen. Koka ihop hjortron, socker och vatten så att sockret löser sig.
2. Mixa med mixerstav till en sås. Sila genom en sil så att kärnorna försvinner, mosa ur all vätska med en träslev.
3. Skala och skär ingefäran i grova bitar. Koka upp hjortronlagen tillsammans med ingefära och torkade kryddor. Låt dra 4–5 timmar, man ska känna smaken av kryddorna tydligt. Plocka upp kryddorna.
4. Blanda den silade lagen med äppelmust och värm. Spetsa med calvados eller cognac.
Just nu sitter vi i en tämligen fullpackad bil, på väg mot Öland. Av olika anledninger har hösten både varit ovanligt jobbig och stressig. Men just i den här stunden känns det plötsligt lugnt och skönt. Öland har den effekten på mig, bara tanken på den här underbara ön kan skapa lugn.
Jag tror att många med mig tröttnat på överkonsumtion. Jag hör även alltfler som ger sig själva köpförbud. Tror nog att vi är en hel hoper människor som egentligen bara önskar oss lugn, mindre stress och någon form av balans i tillvaron.
I vårt senaste poddavsnitt av SKÖNT GRÖNT GOTT, som har jultema, pratar jag blanda annat om klappar från köket. Gå gärna in och lyssna & glöm inte att prenumerera! Du hittar den där poddar finns.
En smakrik tartar är helt klart en av mina favoriter. Egentligen är väl tartar en kötträtt, som en grov råbiff. Men även rå lax är vanligt, och väldigt gott.
Perfekt att bjuda på julbordet, men vad sägs om en liten julig aptitretare? Inte heller helt fel!
Men i senaste Smakbox fick jag en provpåse på ett julknäcke från Skedvi bröd, Wintervört. Bara namnet är så vackert tycker jag. Ett gott resultat av ett samarbete mellan Skedvi bröd och Oppigårds bryggeri i Dalarna. Förresten så gör Oppigårds bryggeri även ett julöl som jag är väldigt nyfiken på i år, också det med ett vackert och vintrigt namn, Winter Ale.
Jag är en sann kålälskare. Men tycker tyvärr att all typ av kål blivit lite styvmoderligt behandlad genom åren. Fast äntligen känns det som att en upprättelse har skett. Kanske för att grönkålen blivit så hipp, vad vet jag. Men oavsett anledning så är det något som glädjer mig.
Och vet ni vad – jag tycker också att det är en utmärkt julklapp att ge bort en burk hemgjord chutney. Eftersom chutneyn är ett gott tillbehör till stek, pannbiff, kyckling, grytor och korv är den ju hur användbar som helst. Eller varför inte ta med den som present isället för en blomma på julkalasen. Tänk att få något hemgjort, där någon lagt ner både tid och kärlek – kan det bli bättre?!
Det här är väl dagen då vi alla blir fullkomligt överösta av Lussekatter och andra typer av saffransbullar. I morse vaknade jag till ett stämningsfullt Luciatåg på TV. Strax därpå hörde jag på nyhetsrapporteringen om platser som ställer i sina Luciafiranden. Och plötsligt byttes den fina Luciastämningen mot ett sting av sorgsenhet. Personligen tycker jag att Luciafiurandet, med all sin vackra musik, är otroligt stämningsfullt. Ett behövligt ljus i decembermörkret.
Och på tal om Luciafirande. Jag kommer inte att hinna baka Lussekatter idag, och säkert är ni många som är i samma situation. Men vill man ändå unna sig hembakat saffransbröd är de här rutorna lika snabba som lättbakade. Önskar er alla en riktigt fin Lucia & Trevlg helg!
Saffran kan man ju inte vara utan så här års. Personligen älskar jag de gyllene trådarna. Och har väl på något sätt tagit för givet att alla tycker som jag. Men upptäckte för en tid sedan att så inte alls är fallet. Kan ni tänka er – det finns tydligen de som inte tycker som jag! Vilket brutalt uppvaknande!
I mitt jobb som matskribent handlar det inte om så värst mycket julmat längre, vilket faktiskt känns skönt. Men i butikerna blir julhysterin alltmer påtaglig. Fast förra veckan när jag var på Öland upptäckte jag att försäljningen av Semlor redan startat. Då föredrar jag nog ändå julsmakerna ett tag till – för stunden är mitt sug efter Semlor helt obefintligt.
Vad gäller julmaten tycker jag personligen att det känns rätt med nordiska smaker. Men för min del får det gärna vara med en twist. Rödkål med äpple, kryddpeppar och kanel är ett klassiskt tillbehör på julbordet. Men om man lägger till fetaost och filodeg känns det plötsligt lite mer spännande. Jag provade mig fram och resultatet blev frasiga filorullar med julkryddad rödkål och fetaost. Supergott tillbehör till glöggen, men också en bra vegorätt på julbordet.
Just nu kan jag jag inte bestämma mig för om det är mysigt eller totalruggigt utanför fönstret. Det är väl inte direkt storm, även om jag nog tycker att det känns så. Ett snöblandat regn piskar mot fönsterrutorna. Det blåsiga och mörkgrå havet känns allt annat än inbjudande. Viken är fylld av guppande svanar som jag helst skulle vilja ta om hand och värma. Brasan sparkar för fullt och snart kommer mörkret att sänka sig. I kväll kommer det att kännas helt rätt att “tjuvstarta” med glöggen.
Och jag törs lova att min smälta Camenbert med hjortronmylta och pepparkakor är ett fantastiskt gott tilltugg till glögg. Franska smaker möter nordiska, precis det som jag gillar så mycket. Och man behöver inte vara matematiker för att upptäcka att ost + glögg = sant!
Glögg är egentligen alldeles för sött för att falla mig på läppen. Men så här till första advent vill jag absolut inte vara utan ett glas av den kryddvärmande drycken. Då är den ett måste –och en fin tradition. Men ju närmare julen vi kommer, desto mindre sugen på glögg blir jag.
Hur som helst, till helgen kommer jag definitivt mysa av att det är första helgen i advent, och koka glögg. Det kommer att bli en Portvinsglögg med juliga kryddor som stjärnanis, kardemumma, nejlika och kanel. Portvinet ger en lite rundare och fylligare smak som tilltalar mig – och på slutet en liten skvätt cognac, bara för att känna hur värmen sakta sprider sig i kroppen.