Nu går startskottet för årets mest hektiska tid. Våra almanackor fylls med glöggbjudningar, luciatillställningar och julfester. Samtidigt som de flesta av oss börjar känna av den begynnande julstressen. Säkert är det många som helst vill slippa den här perioden, och bara önskar fly till en lugn och varm plats långt bort. Men mitt i denna stress finns det ändå så mycket fint som man trots allt vill ta tillvara på. Många traditioner som man gläds åt. Till exempel att plocka fram jullådan från vinden, fylld med saker som barnen gjort, såväl som saker man minns från sin egen barndom. Och all vacker julmusik är också något av det bästa med december tycker jag. Här hemma njuter vi fullt ut av den. I en salig blandning av körmusik, psalmer, klassiska verk, traditionella julvisor såväl som mer modern musik. Men det är inte tack vare mig kan jag ärligt säga. Jag är hopplöst omusikalisk. Men Ove kan inte leva utan musik, och jag kan inte annat än älska när han går “all in” på julmusiken. Men på tal om att vi nu går in i julmånaden. I morgon är det ju 1:a advent. Och jag undrar om inte de allra flesta av oss älskar när vi får tända adventsljusen och hänga upp stjärnorna. Och visst är det alltid något speciellt när man värmer säsongens första glögg? Och till glöggen vill man ju helst ha någon liten plockrätt. Den här varma toasten gillar jag skarpt. En upphottad variant av Fattiga riddare, men som är allt annat än fattiga. Fyllda med härliga nordiska smaker som hör julen till är riddarna lika läckra som snabbgjorda tilltugg till det kryddiga vinet.
Vörtriddare med hjortron och cheddar
Julens fattiga riddare är allt annat än fattiga. Med smak av vörtkrydda och en fyllning av julens lagrade cheddarost och hjortronsylt är de lika läckra som snabbgjorda tilltugg till glöggen.
Ingredienser
24 stycken
- 1 1/4 dl hjortronsylt
- 12 skivor formbröd av större modell, t ex Roast´n toast
- 150–175 g cheddarost
- 6 ägg
- 3 dl standardmjölk, 3%
- 2 msk vörtkrydda
- salt
- smör
Instruktioner
- Bred hjortronsylt på 6 av brödskivorna. Skär osten i tjockare skivor med en kniv. Fördela osten över sylten. Lägg på resterande brödskivor och tryck till försiktigt.
- Vispa ihop ägg, mjölk, vörtkrydda och lite salt i en djup tallrik.
- Doppa smörgåsarna på båda sidor i äggstanningen. De kan med fördel få suga åt sig äggstanningen en liten stund.
- Stek bröden i ganska rikligt med smör på båda sidor. Dela riddarna först på diagonalen, och därefter ytterligare en gång. Servera nystekta.
Säg den som inte älskar julkalendrar. Att få en överraskning var dag gillas nog lika mycket av barnen som av oss vuxna. Min kalender handlar om mat såklart. Men även godis, ätbara julpresenter och lite pyssel får plats. Och en jultävling!
Men det där med överraskning blir det lite si och så med. För här visar jag vad som kommer att dyka upp bakom luckorna – kanske lite tråkigt att veta – men väldigt bra för julplaneringens skull. Hoppas du kommer att följa min julkalender, planera, laga och njuta av min julmat.
Tiden rusar fram just nu – och snart är det dags att önska varandra God Jul – men innas dess är det alltså dags att öppna 24 matiga luckor!
1:a december
6:e december
Julen närmar sig med stormsteg. Och för dig som redan nu vill börja planera och förbereda inför julen är den här lingonchutneyn utmärkt.
Chutneyn passar till mycket på julbordet: skinkan, såväl som till revbensspjällen, korven och köttbullarna. Eller varför inte ge bort en burk i julklapp eller på något av decembers glöggkalas.
Men även för alla som ännu inte har lust eller ork att börja tänka på julen är en vintrig chutney lyxig att kunna plocka fram. God till söndagsstek såväl som till köttgryta och pannbiff. Men en chutney är också alltid en god smaksättare i grytor.
Det var häromdagen. På väg hem från jobbet hade jag lovat att handla till middagen. Vädergudarna var inte nådiga, och promenaden utefter vattenstråken i Stockholm var mindre rolig. Inga kläder i världen tycktes hjälpa mot snålblåst, fukt och en råkall känsla. Jag var sen, stressad och med känslan av att det måste gå snabbt. Ner i varukorgen åker ett par burkar tonfisk, kikärter, turkisk yoghurt och lite grönsaker. Väl hemma, en snabb sallad med yoghurtdressing fixas till i ett huj. Det var säkert inget fel på salladen, det var bara det att den inte stämde med årstiden. Den skulle nog ha varit jättegod en varm sommardag. Svalkande liksom.
Jag äter gärna sallad även på vintern. Vet bara inte hur jag tänkte den här gången. Det blev visst någon form av kortslutning där uppe. För mig behöver värmande vintermat absolut inte innebära långkok och soppor. Men just denna iskalla kväll hade jag föredragit en kryddig och värmande soppa före en kall tonfisksallad. Trots många koppar te gick det inte att få upp värmen i kroppen på hela kvällen.
Dagen därpå hade jag mer tid för vardagsinköpen. Då blev det så här. Visserligen sallad igen, men på det sätt som jag vill ha mina vintersallader. Varma, matig och rustika. Med värmande kryddor och mättande ingredienser.
Det kanske inte precis är läge att dra upp det här med julen, nu när den äntligen är över och de flesta börjar återhämta sig. Men ändå så gör jag det, fast ur perspektivet “klassiska filmer som man måste se under julhelgen”. När man läser och hör vad som verkar vara ett måste för de flesta kommer alltid “Love actually” på första plats. Sen brukar “Holiday” dyka upp, liksom “Fanny & Alexander”. Och när SVT gör sin absoluta storsatsning på julaftonskvällen – för alla som sitter ensamma – ja, då blir det “Tomten är far till alla barn”.
De tre förstnämnda är heliga även hemma hos oss. Utöver dessa har vi också skapat oss en tradition med Gudfadern. Vi hade förmånen att bo några år i Frankrike, och vi fick tillträde till vårt hus någon vecka före jul. Ett totalt utkylt gammalt stenhus där vinden ven genom väggar såväl som fönster. Och ett elsystem som brakade så fort man ens tänkte på att sätta in en extra kontakt i något av uttagen. Ved var i princip omöljigt att få tag på denna iskalla vinter, på fälten plockade vi rester från vinrankorna och grenar hittade vi i skogen.
TV hade vi förstås ingen, men några filmboxar hade packats ner i flyttlasset. Däribland Gudfadern. Och efter denna, vår första sydfranska jul, har alltså Marlon Brando som Gudfadern en extra varm plats i våra filmhjärtan.
Men, det som kom att rädda min juldessert var ett granatäpple. Så här års kan jag inte vara utan granatäpplen, och det finns alltid en granatäppelreserv att ta till. Och det italienska köket är ju inte “ett kök” utan skiljer sig stort från norr till syd. Så det fick bli smaker från Sicilien, där det arabiska köket starkt har satt sin prägel.
Värt att prova tänkte jag. Så min italienska juldessert fick helt enkelt bli en vintertiramisu med friskt granatäpple och kanel. Och vad kunde passa bättre: den inmundigades tillsammans med Marlon Brando och en massa sicilianska känslor. Behöver jag säga att den blev god? Faktisk så god att jag tänkte att jag nu gör den igen och delar med mig av receptet.