Det jag gillar med påsken är att den känns opretentiös. Inga hysteriska julklappsinköp, inga glöggbjudningar eller andra måsten. Man är inte heller så väderberoende som vid midsommar. Det är klart, visst vill jag också ha fint väder. Men man planerar ju inte för utomhusaktiviteter eller att äta utomhus påsamma sätt som under midsommarhelgen.
Men visst är det många matdagar som ska fyllas under en långhelg. Någon av dagarna verkar de flesta av oss äta en påskbuffé med sill, lax och ägg. Och något med lamm hör ju också helgen till. Men även kyckling är typisk påskmat tycker jag.
Under våra år i Frankrike hade vi så gott som alltid gäster över påsk. Då brukade jag ofta göra den här Medelhavsinspirerade kycklingen med oliver. Det här med att lägga alla ingredienser i samma form och sätta in i ugnen tilltalar mig. Speciellt om man blir många.
Kanske ni, precis som vi, kommer att vara på landet under påskhelgen. Vid sådana tillfällen känns det extra praktiskt att bara använda en ugnsform istället för massor av kastruller. Att minska på disken är ju alltid tacksamt.
Helstekt olivkyckling
Smarta kycklingdelar i all ära, men visst är det härligt att steka en hel kyckling i ugnen. Dessutom är det väldigt praktiskt att lägga alla ingredienser, potatis såväl som grönsaker, i samma form och sedan låta ugnen göra jobbet.
Ingredienser
- 4 portioner
- 1 stor majskyckling, ca 1 1/2 kg
- 2 dl kärnfria svarta oliver
- 1 ekologisk citron
- 75 g smör
- 2 pressade vitlöksklyftor
- salt
- nymald peppar
- färska timjankvistar
- 1 dl vitt vin
- 1 dl vatten
- 2 msk kycklingfond
- ca 800 g potatis av fast sort
- 250 g coctailtomater, gärna på kvist
- bindgarn
Instruktioner
- Sätt ugnen på 200 grader. Hacka hälften av oliverna. Riv skalet på citronen och skär den sedan i grova bitar. Blanda de hackade oliverna med citronskal, smör och vitlök.
- Lägg lite olivsmör under skinnet på kycklingen. Krydda kycklingen runt om, och inuti buken, med salt och peppar. Fyll buken med citronbitarna och timjankvistar. Bind om kycklingen med bindgarn så att fyllningen inte åker ut.
- Bred resten av olivsmöret över kycklingen.
- Lägg kycklingen i en stor ugnsfast form. Blanda vin, vatten och fond och häll runt kycklingen. Sätt in formen i mitten av ugnen och låt steka 30 minuter.
- Borsta potatisen ren och skär i grova bitar. Lägg den runt kycklingen tillsammans med rikligt av timjankvistar. Låt steka vidare 30 minuter. Ös kycklingen ett par gånger under stektiden.
- Rör om och lägg på tomater och resten av oliverna. Fortsätt steka tills kycklingen är genomstekt och potatisen är mjuk, 15–20 minuter.
Tänk vilken bra bjudrätt lasagne är. Bara att varva alla goda ingredienser i en form och låta ugnen göra jobbet. Med andra ord, perfekt mat om man blir många. Dessutom brukar ju en pastagratäng ätas med lika stor glädje av stora såväl som små.
Att äta pasta är en urgammal tradition i Italien. Redan under antiken upptäckte man att mjöl och vatten kunde arbetas samman till en deg som man kunde koka. Romarna gjorde en sorts platt pasta som de kallade laganà, vars namn går igen i dagens lasagne. Och den klassiska lasagnen på Bologneiskst vis är lika omtyckt i hela Italien, men också över hela världen.
Jag som trodde att vintern var över för den här gången. Trots erfarenheten av att februari kan vara en tuff vintermånad. Naivt nog hade jag hoppats på att vädret skulle fortsätta på samma sätt såsom hösten och vintern fortskridit. Alltså totalgrått och deprimerande, men inte speciellt kallt.
Vårt hus ligger i ett väldigt utsatt läge och den allmänna snöskottningen upphör en bit därifrån. Vi skulle säkert finna hjälp med snöskottningen. Men eftersom vinden ligger på och det viner över det öppna landskapet kan den uppdrivna snön uppmäta 1–2 meter på väldigt kort tid. Man skulle med andra ord ganska snabbt kunna bli insnöad.
Som jag har längtat efter denna första vinter på Öland. Promenader utefter havet när vinden piskar, elda i brasan, se naturens spel utanför fönstret. Och helt ärligt, jag tjatade in i det sista för att genomdriva resan, men tvingades inse att jag måste vara realist. Självklart är det dumt att utmana ödet. Vi har en tryggare tillvaro i stan, jämfört med att sitta insnöade och ensamma på en udde vid Östersjön. Jag tvingades helt enkelt inse att min naiva bild om ”ett romantiskt vinterliv på landet” inte är speciellt smart, när man har ett val.
Denna gång blev vi alltså kvar i stan. Men jag väljer ändå att laga min värmande och mustiga bondsoppa med kyckling, precis som tänkt. Det är ju faktisk precis lika mycket vinter här.
Men vad är det som gör att de allra flesta tycks gilla paj? Att det är gott förstås. Och att man inte behöver vara nå´n mästerkock för att lyckas. Dessutom är ju pajer praktiska eftersom man kan förbereda dem, något som är extra välkommet om man blir några stycken. Det är ju väldigt enkelt att göra fler än en.
Jag gillar när man inte krånglar till det. Att sätta fram en smakrik vinterpaj och en generös sallad känns helt rätt nu. Att bjuda på något rustikt, värmande och lättlagat så här i februarimörkret – det är min melodi. Helt enkelt, Comfort food när den är som bäst.
Plötsligt var den grönsaken som alla talade om. Grönkålen. Det fanns ingen hejd på hur hipp den plötsligt var. Från att ha varit styvmoderligt behandlad så länge jag kan minnas exploderade plötsligt intresset, både från ett smak– och hälsoperspektiv. Hur kunde denna tvärvändning ske så snabbt kan man undra?
Funderar om inte grönkålschipsen var en bidragande orsak. För plötsligt skulle varenda människa göra grönkålschips! Var det helt enkelt ordet chips som fick oss att förhoppningsfullt rusa mot grönsaksdiskarna så här i vintertid? Som om det plötsligt fanns en trollformel för att göra chipsen nyttiga.
Eller var det, som så många gånger förut: det skulle behövas en liknande produkt med utländskt ursprung som skulle ge “vårt egna kosthåll” bättre status. Jag tänker till exempel på kikärter och Hummus. För numera finns ju också våra egna gula ärter och bruna bönor i helt andra sammanhang än ärtsoppa och bruna bönor med fläsk. Och grönkålen kom på allas läppar ungefär samtidigt som den italienska svartkålen, Cavolo nero, började hyllas och snart saluföras i välsorterade och medvetna butiker.
Egentligen är detta alls inga konstigheter. Det konstiga är snarare att det, för inte allt för länge sedan, var väldigt svårt att köpa färsk grönkål. Bortsett från ett par veckor kring jul. Grönkålen är ju en råvara som är helt rätt för säsongen. Så här års ska vi faktiskt rusa förbi diskarna med smaklös och näringsfattig Isbergssallad. Istället är det kålen som ska hamna i våra varukorgar. Och visst vill man ha lite rustikare och värmande mat, så kallad Comfort food så här års. Men för mig behöver det nödvändigtvis inte vara långkok och grytor. Det är fullt möjligt att värma sig med en matig sallad som innehåller säsongens mer robusta råvaror. Och grönkålen, den har fått kämpa i motvind länge nog, men nu blåser äntligen en välförtjänt medvind.
