Kött & fågel

Den här helgen blev det japansk mat både fredag och lördag för vår del. Men idag är det Oves tur att laga middag, och då blir det  helt andra smaker. Just nu kavlas pastadegen för fullt i köket. Det vankas hemgjorda ravioli med gorgonzola och brynt salviasmör. Och jag har hittat en Sangiovese från Emilia–Romagna som vi tänkte testa till, borde bli ett lyckat möte.

Men nu är det ju faktiskt inte Oves matlagning som jag hade tänkt att skriva om, även om han är en väldigt duktig matlagare. Meningen är att skriva några rader om den här Donburin som vi åt i fredags.

Donburi är en stor skål med nykokt sushiris som man sedan toppar med det man själv vill: kött, fisk, kyckling och grönsaker. Numera är det ju väldigt populärt med “bowls” – och det är precis vad det här är. En “Japanese rice bowl”.

Jag gjorde min Donburi med tunt skivat ankbröst och pocherat ägg, en varm misodressing och kimchi. Men se gärna det här som en inspiration – för jag tycker också att det här är ett väldigt trevligt sätt att kunna ta tillvara sina rester på – ungefär som en Pytt i panna.

Plötsligt händer det! För i ärlighetens namn händer det inte speciellt ofta – men nu har vi grillat fläskkarré. 

En älskad sommarfavorit för många, men här hemma är den alltså rätt sällsynt. För när det kommer till kött är jag en sann “gnällspik”, och kanske speciellt när det gäller fläskkött.

Men för mig är det helt avgörande att veta djurens ursprung, och att de har haft ett så bra liv som bara är möjligt. Jag vill helt enkelt ha så mycket kontroll som bara är möjligt.

Och vill man ha koll, då är det bra att besöka gårdsbutiker – och det är något som både jag och min man verkligen tycker mycket om. Det känns som att man förenar nytta med nöje. Det blir en trevlig utflykt, och samtidigt får man möjlighet att köpa närproducerad mat från bra gårdar.

Och vad blev det då av karrén? Det “blidde” en hemgjord äppelglaze med chipotle och ingefära. Och en coleslaw som fick lite sting av jalapeno, sötma från ananas och “knaper” från rädior och sockerärter. Ugnsrostad färskpotatis till det och i glaset en amerikanare: Seghesio Sonoma Zinfanel (Artnr 22562).

Grillat eller kallskuret kött – vad passar bäst en varm sommardag – eller kväll?

Personligen har jag svårt att välja. I alla fall om det kallskurna köttet har det där lilla extra. 

För helt ärligt, det krävs betydligt mycket mer än ett paket färdiggrillad rostbiff för att jag ska uppskatta en måltid. Emellanåt tycker min man att jag är en matsnobb. Jaha, då får jag väl vara det då. Men färdigpackat kött som avger en märklig lukt när man öppnar förpackningen är inget för mig.

Något jag däremot är väldigt svag för är den italienska klassikern Vitello Tonnato. Tunt skivad, kall kalvstek med en smakrik och urgod tonfisksås. Det är helt klart en av mina sommarfavoriter. Men här har jag valt att göra en variant, med grillad kalvfilé. Känns ju ändå lite mysigt att grilla så här års. Dessutom går det mycket snabbare med filé.

De långtidsbakade tomaterna (utan tapenaden) som jag la ut på bloggen i förrgår är goda att servera till, likaså rostad färskpotatis. 

Trots allt som händer i vår omvärld just nu är det helt klart vårkänslor i luften. Jenny, poddens trädgårdsmästare planterar buskar – själv är jag sjukt sugen på en Rosa fläder. Och Monika ger en massa bra tips om utemöbler nu när sommarsäsongen knackar på dörren.

Vad som också står inför dörren är Valborg. I år ser firandet ut på ett helt annorlunda sätt för de flesta av oss. Vissa kan inte träffas alls, och några i mindre sammanhang.

Men oavsett hur man träffas tycker jag att Pulled pork är utmärkt bjudmat. Jag gillar allt som går att förbereda och sköter sig självt i ugnen. Men också det här med att umgås kring plockmat är väldigt trevligt tycker jag. Och för mig är Pulled Pork verkligen en bra kombination av något mättande, men samtidigt plockmat. Den vanligaste smaksättningen är nog BBQ, men de här härliga asiatiska smakerna är verkligen något jag personligen gillar.

Påsk i Provençe. Visst låter det härligt? Nästan romantiskt. Att späcka lammet med vitlök gör nog de flesta av oss. Och kanske citronskal och örter. Jättegott och klassiskt. 

En påskdag för några år sedan åkte vi till den sydfranska lilla staden Sisteron. Känd för sitt lammkött, eftersom lammen betar på hedar där färska örter växer fritt. Det ger lammköttet en naturlig smak av örter.

Som så många andra byar i södra Frankrike är Sisteron förstås både väldigt charmig och mysig att besöka. Men mitt starkaste minne är fortfarande lunchen – en fransk påsklunch på en liten restaurang i utkanten av staden. Det fanns inga menyalternativ den här dagen. Alla gäster bjöds på vad köksmästaren komponerat. Och dagen till ära bjöds lammstek till varmrätt, på ”mästarens vis”. Saftig, lätt rosa och skuren i tunna skivor. En tomatsky och klassisk potatisgratäng till. Proppmätta och lyckliga lämnade vi restaurangen ett par timmar senare.

Jag gjorde mitt bästa för att få någon form av recept på kryddningen. Med halvlyckat resultat. Men att sardeller och rökt sidfläsk ingick fick jag i alla fall information om. Väl hemma började jag prova mig fram, och kom fram till det här receptet. Sedan den dagen har den här lammsteken blivit en tradition hemma hos oss någon av påskdagarna. Med en krämig potatisgratäng till, på franskt vis.

Bibimbap betyder rört ris, och är nog Koreas mest kända rätt utanför Korea. På sätt och vis kan man likna “skålen med rört ris” vid vår Pytt i panna. Många härliga ingredienser, smaker och konsistenser som läggs i samma skål, så att alla smaker blandas när man äter. 

Undrar om inte de flesta matkulturer har sin variant av Pytt i panna. Själva ordet pytt betyder ju “lite av varje”, och kan antagligen innehålla nästan vad som helst.

Även om jag är en ivrig tillskyndare till kylskåpsrens och att ta vara på allt som går känner jag ändå att gränsen måste gå någonstans. Själv minns jag med rysning min barndoms märkliga resträtter som alltid blev till Pytt i panna. Där kan man snacka om att innehålla nästan vad som helst. Och kan kan lova – allt går inte att dölja med inlagda rödbetor!

Nåväl, långt ifrån min barndoms Pytt är Bibimbap. För mig som är nordbo känns detta verkligen som en fräsch och nytänkande variant av Pytt i panna. Och jag vet åtminstone en till som gillar Bibimbap lika mycket som vad jag gör. Det är Monika, min vän som jag också poddar tillsammans med. Och på tal om podd….idag släpps ett nytt avsnitt av vår podd SKÖNT GRÖNT GOTT som handlar om inredning, trädgård & mat. Du hittar den på Spotify & Itunes.