Pasta

Jag älskar verkligen den här smakkombinationen. Så enkel och med bara några få ingredienser – pasta, vitlök, olivolja och peperoncino. I all sin enkelhet, för mig är den här snabbfixade vegopastan något av det godaste man kan äta.

Många gånger döljs nästan pastan i sås. Men här får man chansen att känna hur god torkad pasta kan vara. Fast eftersom det är så få ingredienser så märker man också att det är skillnad på pasta och pasta. Man kanske inte tänker på det, men så är det faktiskt. 

Torkad pasta som håller en bra kvalitét ska hålla samma höga spänst från första till sista tuggan. En pasta med lite sämre kvalitét kan vara ”al dente” från början. Men efter att ha blandats med varm sås och legat på tallriken en stund så mjuknar den alltför mycket. En pasta av bättre kvalitét kostar lite mer, men innehåller också ett bra durumvete som håller en hög gluten– och proteinhalt. Helt klart värt det lite högre priset. Detsamma gäller för olivoljan och parmesanosten.

En fredagskväll, såväl som en kväll mitt i veckan: Spaghetti al olio, aglio e peperoncino, en italiensk klassiker som alltid är lika rätt!

Lasagne är typiskt härlig söndagsmat. Speciellt så här års, när man verkligen har behov av värmande vintermat. Sen är det både mysigt och tacksamt att göra något som ska tillagas i ugnen. Det är alltid så härligt att känna när doften sprider sig i köket. Dessutom är det ju så att alla verkar gilla lasagne. Och om några kommer över och äter söndagsmiddag är det enkelt att göra lite mer.

Jag älskar verkligen en traditionell lasagne, där köttfärssåsen fått puttra länge. Men allt oftare väljer vi att göra vegolasagne. Jag har också hittat en sorts lasagneplattor av linser som är jättebra. Jag har provat mig fram rätt mycket, men tycker tyvärr att de flesta lasagneplattor som är gjorda av olika sorters bönor blir som gummi i ugnen. 

Det är väldigt mycket vinter just nu. För min del innebär det bland annat att jag lägger mer tid på matlagning. Ni vet den här klyschan “att kura inomhus”. Men jag tycker faktiskt att den stämmer. Jag spenderar mycket mer tid inomhus, och för mig är matlagning en härlig form av vinterpyssel. Att göra sin egen pasta är ett utmärkt exempel på det. Det är inte alls svårt, men det innebär lite pyssel – och det tar sin tid. Men som sagt, “making pasta” är en typiskt bra vintersyssla.

Vanlig pasta är såklart också kul att göra. Och brukar vara ett trevligt projekt att göra tillsammans med barn. Men gnocchi blir minst lika gott. Ni vet, den klassiska potatisgnocchin från norra Italien. Klimp säger vi på svenska, och den kan göras på allt möjligt – mjöl, bröd eller ricotta. Men vanligast är nog potatisgnocchi. Den klassiska gnocchin görs på kokt potatis, men i det här receptet väljer jag att rosta potatisen i ugnen med olivolja. Helt enkelt för att jag tycker den får en mer rustik smak. 

Smält smör med salvia är ett klassiskt tillbehör som man inte vill vara utan. Men här får salvian samsas med ett brynt hasselnötssmör. Det blir ett lyckat smakmöte som också passar bra till den rostade potatisen. 

Så länge vintern håller oss i sitt grepp fortsätter jag att använda mycket pumpa och grönkål i min matlagning. Just pumpa är faktiskt något som jag lärt mig att äta. Under min uppväxt odlades det en hel del pumpa, och jag tyckte det var “mindre gott”. Ja, faktiskt till och med äckligt. Och under massor av år har jag själv aldrig lagat något med pumpa förrän vi köpte vårt hus i Frankrike. Där är man expert på att laga mat som är i säsong. Faktiskt är det ofta helt omöjligt att köpa grönsaker och frukt som inte är rätt för årstiden. Och pumpa och kål hör ju vintern till i allra högsta grad. 

Jag minns en kall vinterdag när grannarna för första gången bjöd oss på middag. Vi var helt nyinflyttade och vår franska var princip obefintlig. Men vår grannfru var ursprungligen från Schweiz och pratade hjälplig tyska. Tack vare teckenspråk, charader och tyska fann vi varandra. Och denna kväll bjöds det bland annat på pumpapaj. Vår bristande franska kändes generande nog, så att dessutom inte gladeligen äta av pumpapajen var det naturligtvis inte tal om. Och tänk, det var riktigt gott. Jag blev väl inte helt omvänd, men där och då bestämde jag mig i alla fall för att ge pumpan en chans. 

Vad jag har haft svårt för är att pumpan har en ganska söt smak. Men i pajen hade grannfrun använt en härlig kontrast till sötman – salt och sträv getost. Att pumpan var hemodlad och getosten kom från grannbyns getgård påverkade naturligtvis den goda smaken. Och efter den middagen började jag också använda pumpa i min matlagning, ofta tillsammans med getost. För det här med kontraster i maten är ju alltid lika trevligt. Och just dessa kontraster möts även här i min vintriga grönkålslinguine: sötman från pumpan och  sältan från getosten. Bon appétit! 

Fredag igen! Fredagsmiddag hemma hos oss innebär oftast att vi lägger upp mat i olika skålar, så kallad “skålmat”. Ibland blir det bara plockmat och ibland blir det en “plockig förrätt” och därefter en varmrätt, fast alltid en lättlagad sådan. Den här pastagratängen är alltid en stark kandidat när fredagen kommer. Enkel att göra, fast ändå med en fredagslyxig känsla. Och alla gillar den.

Oftast ställer vi även fram olika italienska charkuterier, oliver, marinerade kronärtskockor och annat gott plock tillsammans med den gratinerade pastan. Och såklart – ett stort fat med ruccola, rostade pinjenötter, rostade coctailtomater, parmesanost och olivolja. 

Helt enkelt – det här är en härlig rätt som vi gillar att samlas kring när vi bara vill umgås och hänga ihop, på ett trevligt och opretantiöst sätt. 

Quick fix. Perfekt pasta att svänga ihop en vardag. Någon form av ädelost, nötter och pasta är ju alltid lika gott ihop. Och grönkål kan jag helt enkelt inte vara utan så här års. Har en känsla av att jag blandar den i allt. Eller rostar i ugnen till chips. Jag har nog någon form av beroende – som jag inte vill bli av med.

Att göra egen fyllda pasta är nästan som terapi för mig. Man måste göra det lugnt och ge de små pastaknytena kärlek för att det ska bli bra. Men för att klara det lugnet måste det vara helg, åtminstone för mig. Och samma sak gäller för Ove. Han älskar verkligen att göra pasta, men behöver också känna att man har tid till den omsorg som krävs.

Men så här mitt i veckan får vi helt enkelt sällan ihop något annat än quick fix–mat. Fast då är det ju toppen att den färska pastan finns att ta till. Vissa sorter är bättre än andra tycker jag. Mitt favoritmärke är Rana.

Idag följer jag med glädje det italienska honnörsordet och njuter fullt ut av säsongens råvaror. För just nu är det en fröjd att botanisera i höstens skafferi – och låta svampen spela huvudrollen i en krämig pasta.Eller förresten, svampen får bli delad huvudrollsinnehavare tillsammans med tryffelpecorinon.

Alltså, jag är galen i tryffelpecorino! Den är bara såååå gooood! Den har den den där speciella smaken som bara tryffel har – men i kombination med den salta och lite sträva pecorinon. Ett väldigt lyckat smakäktenskap!

Att ringla lite honung över en bit tryffelpecorino är ett ljuvligt drinktilltugg, eller spännande inslag på ostbrickan. Fast jag tycker också att osten är fantastiskt god att blanda i maträtter. Men den har en ganska tydlig smak så jag brukar använda den i neutrala maträtter som pasta, risotto eller omelett.

Så här års gör jag gärna traditionell carbonara med rökt sidfläsk eller pancetta och blandar i stekt svamp.Men den här gången valde jag bort fläsket för att istället njuta av färsk skogssvamp i kombination med tryffelpecorino. Helt klart en höstig favoritpasta. Gud, kan knappt bärga mig…..måste hälla upp ett glas rött….och njuta av att det är fredag!