Traditionell Jansson är alltid lika gott. Men att varva ingredienserna i glas eller koppar och toppa med brynt smör blir onekligen lite elegantare och vackrare presenterat. En jansson vill man ju inte vara utan. Vissa saker kan man bara inte vara utan på julbordet. Jansson är definitivt en av dem. Men allt behöver inte presenteras så som det alltid har gjorts. En liten twist på något tradditionellt är aldrig fel.
Jansson i glas med brynt smör
Annorlunda variant av Janssons frestelse. När man bryner smöret får det en härligt nötig smak som tillsammans med med potatis, ansjovis och lök blir en sann delikatess.
Ingredienser
cirka 8 dl (6–8 portioner)
- 400 g potatis av fast sort
- 1 rödlök
- 1 ask ansjovisfiléer, 125 g
- ca 2 msk ansjovisspad
- 3/4 dl hackad gräslök
- salt
- nymald vitpeppar
- 3 dl fintärnat äpple, gärna rött
- 125 g smör
Instruktioner
- Koka potatisen och låt kallna. Skala och skär i små tärningar. Hacka lök och ansjovis.
- Blanda potatis, lök, ansjovis, ansjovisspad och gräslök. Smaka av med salt och peppar.
- Vänd ner äpplet strax före servering.
- Vid servering: Lägg upp ansjovisröran i glas. Smält smöret tills det skummar och har en gyllene färg. Häll det brynta smöret över ansjovisröran.
Farmors sillsallad var ett måste på julbordet under min uppväxt. Det var väl inte direkt mat för ett barn, och jag förstod aldrig storheten med denna rödbetsröra. Numera tycker jag sillsallad är jättegott. Kombinationen av sill och rödbetor är verkligen super. Men trots det, här väljer jag att göra en vegovariant utan sill. Och i form av en cheesecake.
Trolleri med färdigköpt fylld pasta. Geom att snabbt fritera raviolin, istället för att koka den, får man delikata och frasiga små kuddar. Perfekta att servera som antipasto eller tilltugg till drinken. Så här års känns det rustikt med en pesto på morötter att doppa pastakuddarna i.
Vanligast är förstås att koka den och servera med sås, eller kanske bara en god olivolja och parmesanost. Men genom att fritera pastan får man en helt annan typ av maträtt.
I Italien är det inte helt ovanligt att köpa friterad ravioli i gatustånd, street food på italienska. Där får man förstås hemgjorda fyllda små degknyten. Men personligen jag tycker att den färdigköpta fyllda raviolin fungerar alldeles ypperligt.
En liten aptitretare så här till helgen är alltid på sin plats. Och vad kan väl passa bättre idag när det är potatisdagen än att göra den på potatis. Det här är ett utmärkt exempel på att det enkla är det goda. Man behöver faktiskt inte krångla till det mer än så här. Krossad potatis med smör och örter, crème fraiche och löjrom. Oftast äter vi ju potatisen som basföda, som för övrigt är ett ganska trist ord tycker jag. Men det är väl så det heter. Ordet föda är inte direkt något jag förknippar med härliga smaker och lustfull matlagning. Det låter mer som något nödvändigt ont.
Men visst, om man nu tänker på potatisen som basen i olika maträtter, mer som ett tillbehör, så är det ju oftast så vi äter den. Typ potatisgratäng, potatismos, rostade potatisklyftor, kokt eller pressad. Men med sommarens färskpotatis blir det alltid lite annorlunda, med alla fräscha potatissallader. Och jag gör ofta potatiscanapéer. Så himla gott att bara lägga nån röra på halverade färskpotatisar och servera till drinken. För mig är det sommar.
Den här aptitretaren gör jag också ofta under sommaren, på färskpotatis. Men så här års blir det med en annan favorit, den goda mandelpotatisen.
Undrar om det inte finns en kärleksrelation mellan oss svenskar och räkmackan?! Ibland känns det så, vi liksom bara älskar räkmackor.
Även jag älskar räkmackor. Känslan att sitta ner en lugn stund på ett café och njuta av en god räkmacka tillsammans med en kopp te skänker alltid välbefinnande. Eller varför inte njuta av en lite lyxigare lunch med läcker räksmörgås och ett glas vitt vin? Men räkmackan är också tacksam att göra i miniformat, som små canapéer – de brukar ha en förödande åtgång! Med andra ord – en räkmacka är alltid lika rätt, och är alltid lika gott!
Fast, som så ofta. Man kan ju bli besviken också. En torr tekaka och burkräkor gör ju inte direkt någon lycklig. Så, varning för den typen. Och skämskudde till dem som saknar stolthet och serverar skamexemplar – och därmed förstör njutningen av en riktigt god räksmörgås.
De flesta gillar nog en smörgås med nystekta kantareller eller svamppaj? Och man kan nog säga att det här är
Min mamma brukade alltid göra ansjovisrulle när det var dags för kräft– eller surströmmingsskiva. Så det är helt klart från henne som jag fått inspiration till den här svampfyllda och gratinerade rulltårtan.
Jag tycker jättemycket om ansjovis, fast just nu är det höstens smaker och råvaror som gäller för mig. Så min rulltårta gör jag på kantareller, morötter och västerbottensost.
Jag är absolut ingen vän av pizzatoppingar i form av kebab, oxfilé, Bearnaisesås eller liknande.
Och sen gjorde jag den här pizzan, som vi skar i plockvänliga munsbitar. Fast den gången gjorde jag degen på morgonen med kall degvätska och lät den jäsa i kylen över dagen. Då funkar det att göra pizza till flera, en fredag efter jobbet. Dessutom blir det väldigt bra resultat när man kalljäser deg.
Men faktum är att både jag och Ove gillade den här nordiska höstpizzan så mycket att vi gärna gjort den igen. Fast då utan en massa plock, och med några blad röd mangold eller babyspenat som grönska när den kommit ut ur ugnen.
Hur känns tanken på en höstig weekend i Toscana? Ja, tack säger jag. Vackra färger i de bördiga landskapet och en höstig doft av svamp. Små stånd utefter vägarna med försäljning av Karljohanssvamp.
Men även om man själv inte haft möjlighet att
Idag är det fredag, och det är inte precis läge att knåpa ihop egen ravioli efter jobbet. Åtminstone inte för mig. Men en snabb förrätt på italienskt vis med den smakrika svampen och lufttorkat nötkött –