Jag är en soppälskare av stora mått. När helgen kommer föreslår jag i princip alltid fisk– och skaldjurssoppa. Dock är det rätt sällan som jag får igenom den önskningen. Jag kan faktiskt inte förstå varför, för i min värld är det bland det godast man kan äta. Så jag kommer att fortsätta med min helgönskning: envist, tjatigt och ihärdigt.
Men nu är det måndag, och middagen måste vara snabbfixad. En av mina vardagsfavoriter är även det soppa. Och så här mitt i veckan blir det ofta någon form av mixad grönsaksoppa.
Inte heller dessa middagsförslag brukar mötas av jubel här hemma. För min man tillhör faktiskt den där trista gruppen som inte tycker att “soppa är riktig mat”. Att man inte blir mätt. Gissa om jag är dötrött på det där snacket, känns så gammalmodigt! Speciellt som han faktiskt alltid tycker att soppa är gott, när vi väl äter. Men på något märkligt sätt är det som att han tycks glömma det, mellan gångerna. Och det är inte så att det är ljusår mellan våra soppmiddagar. Jag lagar någon form av mixad grönsakssoppa varje vecka. Och ofta blir det just på måndagar, som en vitaminrik kickstart på en ny vecka.
Broccolisoppa med citron och chili
Mycket vitlök, chili och frisk citron ger vardagens broccolisoppa det där lilla extra. Genom att mixa bönor tillsammans med broccolin får man på ett enkelt och hälsosamt sätt en krämig soppa. Just det här med att mixa ner bönor i soppan är ett perfekt sätt för att slippa använda grädde eller redning. Dessutom får man både protein och långsamma kolhydrater på köpet.
Ingredienser
4 portioner
- 1 gul lök
- 4 vitlöksklyftor
- 500 g färsk broccoli
- olivolja
- 2 krm chiliflakes
- 1 liter vatten
- 2 tärningar grönsaksbuljong
- 1 burk cannellini– eller små vita bönor, 400 g
- 1 tsk rivet citronskal
- 1 msk färskpressad citron
- salt
Till servering
- parmesanost
- rostade pinjenötter
Instruktioner
1. Hacka lök och vitlök. Skär broccolin i buketter och skiva stammen.
2. Mjukstek löken i olivolja utan att den tar färg. Tillsätt vitlök, broccoli och chiliflakes och låt fräsa med någon minut.
3. Häll på vatten och buljong. Koka under lock tills broccolin är mjuk, 12–15 minuter.
4. Skölj bönorna och låt rinna av. Blanda ner dem i soppan mot slutet av koktiden.
5. Mixa soppan slät tillsammans med citronskal och –saft. Smaka av med salt.
6. Toppa soppan med hyvlad parmesanost och rostade pinjenötter.
I kväll ska vi äta kräftor. Ingen stor kräftskiva. Bara jag och Ove, på tu man hand. Enkelt och gott – så som fredadslyx ska vara, om jag får önska.
Älskar kvällarna just nu. Att hänga ute så länge som möjligt, njuta av plockmat och svalkande vin i immiga glas. Men helt ärligt, inte är man så värst hungrig i värmen.
Vårt franska hus var helt oisolerat, så där som gamla stenhus är. Och treglasfönster var det förstås inte tal om. Istället fick vi hitta andra sätt att värma oss på. Brasan gick för högvarv. Och var vi någon gång borta alltför många timmar hälsades vi välkomna hem av ett råkallt hus. Men å andra sidan fick vi snabb belöning när brasan sattes igång, ljusen tändes och värmen spred sig.
Just den här franska gratinerade löksoppan lagade jag ofta. Den kändes så självklart rätt i det gamla stenhuset. Att laga löksoppa är ingen quick–fix–soppa. Det tar lite tid, men sprider en härlig doft och känsla i köket. Men såklart behöver man inte vara i Frankrike för att laga en löksoppa, den värmer precis lika gott var vintern än befinner sig.
Linser, russin, kokosmjölk och goda värmande kryddor. Vad kan väl kännas
Men ofta faller vardagsmatlagningen på min lott (känns situationen igen månne?) och då blir det ofta soppa. Den här gör man på under halvtimmen – perfekt måndagsmat!
Det är sen höst i Emilia Romagna. Dimman ligger tät och de sista löven ligger blöta på marken. Det gamla stenhuset är omöjligt att värma upp till fullo. Men i köket sprakar elden från en urgammal eldstad. Framför står ett rustikt träbord med lantligt porslin och en karaff av det lokala rödvinet. Från grytan doftar det underbart. Hemkokt kycklingbuljong, visar det sig. Värmande och smakrik. På den gamla skärbrädan ligger nygjord tortellini.
Italiensk mat, soppa och tomater. Tre favoriter, i alla fall för mig. Den här rustika bondsoppan från Toscana har inte alls många ingredienser. Som vanligt handlar det istället om att råvarorna håller bra kvalitét. Så där som det alltid gör när det gäller italiensk mat. Eller förresten – det gäller förstås all matlagning, och alla råvaror.
Alltså inga halvmogna tomater eller varmpressad olivolja utan smak och pepprighet.
Att jag är en stor vän av soppor är ingen hemlighet. Och jag älskar enkelheten med mixade grönsakssoppor till vardags. Har jag tid brukar jag rosta grönsaker och lök i ugnen innan mixningen, det ger alltid en rund och god smak. Men i ärlighetens namn så blir det ofta frysta grönsaksbuketter som kokas ihop med en burk cannellinibönor innan mixerstaven åker fram.
Den här soppan är en ”mitt emellan–variant”. Squashen får steka långsamt på låg temperatur innan den mixas till soppa. Squashens neutrala smak gör att den är så tacksam att blanda med andra, mer smakrika, ingredienser. I det här fallet getost. Och en härlig smakkamrat till getosten är färsk mynta, men också basilika. Så varsågoda, en krämig och jättegod grönsakssoppa – vad kan väl passa bättre en onsdag i mars?
Jag mer eller mindre levde på potatissoppa under mina fattiga studentår. Konstigt nog har jag aldrig tröttnad på den. Kanske för att en potatissoppa går att variera ”i det oändliga”. På så sätt är det alltid lika tacksamt med råvaror som har en neutral smak.
På den tiden var det inte precis läge att göra en topping som innehåller forellrom, trots att det bara handlar om några gram. Men studentåren är förbi, sedan länge. Och numera unnar jag mig gärna att göra den ”något enkla” soppan mer vardagslyxig genom att toppa med en klassisk gubbröra.
I år firade vi nyår i Marocko. Dagarna var varma och fina, men nätterna bitande kalla. Det gick liksom inte att klä på sig mot kylan. Ni vet, när man blir riktigt nerkyld finns det inte riktigt något som gör att man återfår värmen.
Det är just blandningen av alla kryddor som ger de marockanska rätterna sin speciella och mustiga smak. Inte kryddstarka, bara smakrika med en värmande ton.
Väl hemma, ordentligt förkylda både Ove och jag, har det blivit mycket soppor för vår del. Den här gjorde jag häromdagen. Det är inget traditionellt marockanskt recept, mer en inspiration från det marockanska köket.