För en tid sedan åt jag en supergod zucchinisoppa på en restaurang i Londen. När vi sedan kom hem gjorde jag allt för att försöka återskapa den, eller åtminstone hitta fram till min egen variant. Och så här blev den. Kanske inte exakt som soppan i London, men minst lika god.
För just nu är det helt rätt för all typ av mat med zucchini. Den som odlar zucchini vet vilka mängder det kan bli. På sensommaren är zucchinin som bäst, så nu passar det jättebra att laga min italienska zucchinisoppa. Men den är såklart god året om.
Många mixade grönsakssoppor upplever jag att de passar bättre som vardagssoppor. Det gör den här med. Men jag brukar också servera den som förrätt. Då gör jag den extra snygg och ringlar i lite god och pepprig olivolja över soppan, och toppar med extra pecorino och basilkablad. Men vadå….varför inte piffa till soppan på samma sätt till vardags?! Ingen dag är ju sämre än någon annan.
Zucchinisoppa mad pecorino och basilika
Krämig soppa på långsamstekt zucchini. Till den milda zucchinin passar det bra med smaksättare som pecorino, olivolja och färska örter.
Ingredienser
4–6 portioner
- 1 kg zucchini
- 3 vitlöksklyftor
- 1/2 dl olivolja
- salt
- nymald peppar
- 5 dl grönsaksbuljong
- 1 dl vispgrädde
- 3 dl varmt vatten
- 2 dl riven basilika
- 1 dl hackad persilja
- 2 dl finriven pecorino eller parmesanost
Instruktioner
- Skär zucchinin i fyra delar på längden och sedan i 2 centimeter stora bitar. Skala och hacka vitlöken.
- Fräs zucchini och vitlök sakta i olivoljan, cirka 25 minuter. Rör då och då. Zucchinin ska bli lite brun och väldigt mjuk. Krydda med salt och peppar.
- Tillsätt buljongen och sjud några minuter. Dra från värmen. Ta upp och mixa 3/4 av zucchinin tilll en puré.
- Häll tillbaka purén i kastrullen. Tillsätt grädde och vatten. Koka ihop någon minut. Smaka av med salt och peppar.
- Vänd ner örter och ost. Nu ska soppan inte koka mer.
Notes
Foto: Tia Borgsmidt
Vi hade ganska nyligen träffats, min och jag. Sommaren i Stockholm var varm och vi beslöt oss för att göra en utflykt till Sandhamn.Vi tog med oss tandborstarna. Utifall vi fick lust att övernatta, och om det fanns lediga rum på hotellet. Vi brydde oss inte om att kolla, det fick lösa sig helt enkelt.
Väl framme startade vi med lunch på utomhusrestaurangen, nära hamnen. Vi valde båda Gazpacho. Soppan svalkade skönt och mättade på ett perfekt sätt. Den var helt rätt vid det tillfället och smakade ljuvligt. Så här i efterhand vet jag inte om det var själva nyförälskelsen eller om soppan verkligen var så god som jag minns den. Säkert en kombination av båda.
Men sedan den lunchen har Gazpacho en speciell plats i mitt hjärta när sommardagarna är varma. Då gör jag den ofta och gärna. Och i olika varianter, den här är med ugnsrostade grönsaker.
Sommarens fräschaste efterrätt? Ja, kanske. För en svalkande jordgubbssoppa med vaniljglass och färska bär är verkligen en härlig avslutning på en somrig måltid.
För från och med nu, och endast en kort period framöver, är det säsong för våra svenska gubbar. Så, vad säger ni, det är bara att passa på att frossa och unna sig allt vad man bara kan!
Visst hör väl soppor även sommaren till – i alla fall om de är svalkande. För just svalka, i alla dess former, är väl precis vad vi behöver just nu.
Har ni också upptäckt att affärerna börjat sälja mini–vattenmeloner? Känns väldigt tacksamt, för de är ju betydligt lättare att släpa hem. För just nu är jag konstant sugen på svalkande och iskall vattenmelon.
Egentligen infaller melonsäsongen lite senare under sommaren. Men eftersom värmen är precis som under värsta högsäsongen är fräsch mat det enda man vill ha.
Oh, nej….inte mer snö nu! Var det någon som trodde att det skulle bli läge för fler värmande soppor den här säsongen?
Och på tal om det här med mat. Påsken är ju en stor mathelg. För min del är det lätt hänt att jag handlar alldeles för mycket. Varorna ”liksom bara slinker ner” i varukorgen. Och när maten väl är hemma, ja, då äter man förstås på tok för mycket.
Alltid när en storhelg eller ledighet är över tycker jag att det är skönt med vardag. Man känner att kroppen mår bra av vardagliga rutiner. Och att äta lite enklare och sundare mat.
Och eftersom vintern fortfarande är påtaglig, vad kan väl kännas bättre att starta veckan med än en god, lättlagad och värmande soppa?
Jag som trodde att vintern var över för den här gången. Trots erfarenheten av att februari kan vara en tuff vintermånad. Naivt nog hade jag hoppats på att vädret skulle fortsätta på samma sätt såsom hösten och vintern fortskridit. Alltså totalgrått och deprimerande, men inte speciellt kallt.
Vårt hus ligger i ett väldigt utsatt läge och den allmänna snöskottningen upphör en bit därifrån. Vi skulle säkert finna hjälp med snöskottningen. Men eftersom vinden ligger på och det viner över det öppna landskapet kan den uppdrivna snön uppmäta 1–2 meter på väldigt kort tid. Man skulle med andra ord ganska snabbt kunna bli insnöad.
Som jag har längtat efter denna första vinter på Öland. Promenader utefter havet när vinden piskar, elda i brasan, se naturens spel utanför fönstret. Och helt ärligt, jag tjatade in i det sista för att genomdriva resan, men tvingades inse att jag måste vara realist. Självklart är det dumt att utmana ödet. Vi har en tryggare tillvaro i stan, jämfört med att sitta insnöade och ensamma på en udde vid Östersjön. Jag tvingades helt enkelt inse att min naiva bild om ”ett romantiskt vinterliv på landet” inte är speciellt smart, när man har ett val.
Denna gång blev vi alltså kvar i stan. Men jag väljer ändå att laga min värmande och mustiga bondsoppa med kyckling, precis som tänkt. Det är ju faktisk precis lika mycket vinter här.
Det där med vardagsmatlagning är, som bekant, inte så lätt att få ihop alla gånger. Och på något märkligt sätt är man alltid tömd på idéer och inspiration just när man står där i butiken. Alltid efter jobbet och, såklart, samtidigt som alla andra.
Det är väl just därför man aldrig kan få nog av vardagsenkla recept. Det får inte vara så många ingredienser, och de ska finnas i alla butiker. Och kunna tillagas i ett huj. Men ändå kännas som bra och hemlagad mat.
Ibland känner jag mig tråkig, för det blir faktiskt mixad grönsakssoppa rätt ofta hemma hos oss. Men på något sätt är den här typen av soppa oslagbart bra vardagsmat. Den är nyttig, billig och snabblagad. Dessutom tycker jag att man blir perfekt och lagom mätt. Ja, det är helt enkelt svårt att hitta några invändningar. Quick fix – I love.
Törs man hoppas på att vi är inne i den sista vintermånaden? Så här års är vi nog många som gläds åt att februari är årets kort–månad. Fast på ett sätt är jag nog lite kluven, för vinteraktiviterna vill jag trots allt inte vara utan. Inte heller de sköna stunderna när man kommer hem, frusen, och sätter fyr i brasan. Och just nu pågår ju faktiskt sportlovet för fullt. För min personliga del inträffar det alltför sällan att jag packar en matsäck med varm choklad och soppa, matiga mackor och kanske korv som grillas över öppen eld. Inte desto mindre njuter jag av det när det väl inträffar. Då brukar jag göra den här ljumma apelsinsoppan och ta med i termos. Min favorit är helt klart blodapelsinen. Men tyvärr är säsongen för blodapelsin kort, den är ju lite speciell jämfört med vanlig apelsin.
Jag är galen i soppa. Och likaså i bönor och linser. Tror faktiskt att jag skulle kunna leva på det. Dock skulle jag nog inte överleva alla protester hemifrån. Med min förkärlek för soppor, såväl som för baljväxter är den italienska bondsoppan Minstrone helt klart en favorit. När tiden finns gör jag den gärna från grunden, med blötlagda torkade bönor som får långkoks–puttra på spisen. Men helt ärligt, trots mitt intresse för långkok passar det inte alltid in i planeringen. Viljan finns oftast, men inte tiden. Det så kallade livspusslet ska ju också helst gå ihop. Och för mig är snabblagade soppor det perfekta “livspussel–valet”. Ni kommer antagligen få ta del av många och enkla sopprecept, jag får helt enkelt inte nog av dem.
Någon gång under helgen försöker vi laga en maträtt för att ha som veckostart. Bara för att underlätta när det återigen är vardag. Något som finns färdiglagat i kylen, bara att värma. Ett måndags–överlevnadskit helt enkelt. Och får jag bestämma blir det så gott som alltid soppa. Får jag bestämma ännu mer, då blir det ofta den här enklare vardagsvarianten av Minstrone. Och får jag bestämma, om möjligt, ännu mer – då lagar vi dubbel sats för att även klara tisdagens matlåda.
Det finns två rätter som näst intill är omöjliga för mig att motså om de dyker upp på restaurangmenyn. Den ena är Toast Skagen, den andra någon form av fiskgryta eller fisksoppa. Varje gång detta inträffar blir jag lika ambivalent i mitt val. Egentligen vill jag förstås prova något nytt och få inspiration. Men det är som att Skagenröra och fiskgryta har en magnestisk kraft över mig. Och så gott som alltid faller mitt val på någon av dessa rätter. Hopplöst tråkigt och fantasilöst, ja, jag vet. Men supergott!
Man brukar ju säga att det enkla många gånger är det goda. Och en fiskgryta behöver inte alls vara svårlagad. Knepet är egentligen att man ska göra sin egen fond. Jag brukar göra den på räkskalen. Det är ett enkelt sätt, och blir alltid gott. Är det kanske någon där ute som brukar fölusta sig på “räkor & vitt vin” på fredagskvällen? Frys då in skalen (om räkorna är färska) och gör en fond när andan faller på. Fonden kan du sedan frysa in, alltid bra att ha på lut.