Lättlagat, snabbt, billigt, vegetariskt. Och gott såklart! Behöver jag säga något mer? Det skulle i så fall vara att visst känns det här som en perfekt vardagsmiddag?
Rödbetsrisotto med pecorino och pinjenötter
Till rödbetornas naturligt söta smak passar det bra med Pecorino i risotton. Pecorino är en hårdost av får som påminner om parmesanost, men har mer sälta och sting i smaken – men självklart kan du även använda Parmesan i risotton.
Ingredienser
4 portioner
- 350 g färska rödbetor
- 1 gul lök
- ca 8 dl vatten
- 2 tärningar grönsaksbuljong
- smör
- 4 dl avorioris
- 2–3 rosmarinkvistar
- 2 dl vitt vin
- 2 dl finriven pecorino eller parmesanost
- salt
- nymald peppar
- rucolasallad
- rostade pinjenötter
Instruktioner
1.Koka rödbetorna mjuka. Gnid av skalet under rinnande vatten. Skär i små tärningar.
2.Skala och hacka löken. Koka upp vatten och buljong.
3. Fräs löken i smör. Tillsätt riset och låt fräsa med under omrörning. Lägg i rosmarinkvistarna, tillsätt vinet och låt det nästan koka in.
4. Häll på så mycket varm buljong att riset täcks och låt koka in. Späd sedan med lite buljong i taget och låt koka in innan mer tillsätts. Rör regelbundet. Koka cirka 20 minuter.
5. Ta risotton från värmen. Plocka upp rosmarinen. Blanda i rödbetor, ost och 2–3 msk smör. Smaka av med salt och peppar.
6. Låt vila under lock någon minut. Späd eventuellt med varmt vatten, risotton ska vara krämig.
7. Lägg upp risotton. Toppa med en näve rucola och rostade pinjenötter.
Italien är inte ett enat kök, varje region har sin egen tradition. Cucina regionale, det regionala köket, är i högsta grad levande och man ser en tydlig stolthet i den lokala traditionen. Arancini kan man visserligen njuta av i många delar av landet, men de gyllengula och frasiga bollarna är ursprungligen en specialitet från Sicilien där saffransrisotton är vanlig. Sicilien har också en gammal tradition av vad vi idag kalla streetfood där det lagas en mängd olika friterade rätter, Arancini tillhör helt klart de mest populära.
Rotfrukter, kål, svamp och pumpa. Ungefär så ser basen i min matlagning ut just nu. Och för mig är den mörka årstiden dessutom detsamma som sopptid.
Mistralen blåste vild och kall genom Rhonedalen den där dagen. Ove och jag bestämde oss för att ta en promenad, trots att vinden gjorde att det kändes nästan omöjligt. Men ett par timmar senare var vi inbjuda på lunch hos vår granne, så frisk luft och någon form av fysisk aktivitet kändes nödvändig, i förebyggande syfte. En fransk måltid kan ju faktiskt innebära hur mycket mat som helst.
Typisk sommarmat i vår kyl är kryddiga korvar, halloumi och turkisk yoghurt. Och såklart jordgubbar. Härom dagen åkte halloumin på grillen, tillsammans med Merquez. Och jordgubbarna passar utmärkt i en sommarsallad – men också ihop med både korven och den lite salta osten. Till det blev det en av mina somriga favoritsåser: Haydari, den superfräscha turkiska yoghurtsåsen. Som en tzatziki, fast med dill istället för gurka. Omöjligt att inte gilla detta, eller hur, sommargrill med smaker från Medelhavsområdet.
Något som alltid finns i kylen här hemma är ägg och ost, och oftast flera sorters ost. Två ingredienser som gör att det går att trolla fram något gott, även om man egentligen tycker att kylen ekar tom, och förutsättningarna kanske inte är de allra bästa. Den här gången skedde trolleriet ihop med en annan sak jag gillar: kylskåpsrens. Det här är en perfekt maträtt för lite trötta rotfrukter, alla sorter fungerar lika bra. Och till rotfrukternas naturliga sötma passar sältan från getost väldigt bra, men även fetaost ger den här fina smakbrytningen.
Måndag och sista dagen i januari. Nu behöver man verkligen energi på alla möjliga sätt. Ett sätt kan vara att boosta med mat som har mycket färg och smak. Den här vegopizzan brukar jag både äta som ”vanlig pizza”, men den är också god som bröd tillsammans med soppa. Och till vardags – nej, då räcker sällan tiden till för hemgjord pizzadeg, så vilken tur att det finns genvägar som färdigköpt deg eller Libabröd. Annars är ett bra tips att ha portionsstora pizzadegar i frysen.
Ramen är verkligen den ultimata vintermaten. Dessutom är den helt klart en av de maträtter som trendar mest just, och har så gjort ett tag. Och det är lätt att förstå, nudelskålen som är Japans svar på långkok, är verkligen lika värmande som smakrik och god. Eftersom mitt senaste nyhetsbrev (se mitt förra inlägg) handlar om det gröna köket känns det naturligt att följa upp med ytterligare ett vegetariskt recept. Men för dig som inte känner för det gröna köket så har jag ytterligare två supergoda Ramenrecept på bloggen som inte vego: Kimchiramen på oxsvans & Miso ramen med Cashu Pork. Du ser även dem här på bilderna. Den sista bilden är Cashu Pork, långtidsbakat och smakrikt fläsk som är en vanlig topping på Ramen.
Det här med koka perfekta ägg eller bedöma hur mycket pasta som ska kokas är inte riktigt min melodi. Antigen blir äggen för lösa eller hårda. Och om jag inte väger pastan brukar den kokta mängden ofta räcka till ett kompani.
Om en liten stund sitter vi i bilen, lämnar Öland och styr kosan mot Stockholm. Jul– och nyårshelgen kan väl summeras som ”Gott och blandat” för vår del, med en hel del oönskade situationer. Men mitt i allt har vi ändå funnit ett lugn, vilket jag är oändligt tacksam för.