Kärt barn har många namn. Och det stämmer verkligen in på svartkålen. Palmkål är det namn som jag känner igen från min uppväxt. Antagligen för att någon tyckt att den ser ut som en palm, och kanske kan man undra hur många palmer den personen sett. Men en del säger också italiensk grönkål.
Ibland kan jag känna att råvaror inte blir trendiga förrän man lyckats hitta något utländskt samband. Jag tänker till exempel på gula ärter. Jag menar fanns det någon under 80 bast som köpte gula ärter för några år sedan? Sen blev hummus poppis – och då plötsligt “komms det på” att det är minst lika gott med hummus gjord på våra svenska gula ärter.
Och med tanke på vilka Italienälskare vi svenskar är så är det konstigt att svartkålen inte slagit igenom tidigare. Om inte annat så med det Italienklingande namnet Cavolo Nero.
Hur som helst. Vacker är den, och god är den. Och sedan några år tillbaka, trendig som sjutton. Numera svämmar ju grönsaksdiskarna över av den italienska grönkålen – vackert och härligt som bara den. Härligt krämig är också min svartkålsgratinerade tortellini. Och snabblagad. Vad sägs, visst känns det väl perfekt att svänga ihop en god pastagratäng en onsdagkväll som denna?
Tortellinigratäng med svartkål och valnötter
Krämig gratäng som går snabbt att laga tack vare den färska pastan.
Ingredienser
4 portioner
- 300 g svartkål med stjälk
- 3 vitlöksklyftor
- olivolja
- 3 dl vispgrädde
- 1 dl mjölk
- 2 krm riven muskot
- 500 g färsk tortellini
- 75 g valnötter (gärna rostade)
- 4 dl riven pecorino
- salt
- nymald peppar
Till gratinering
- cirka 1 dl riven pecorino
Instruktioner
1. Sätt ugnen på 225 grader. Repa kålbladen från de grövsta stjälkarna. Skala och hacka vitlöken. Fräs kål och vitlök sakta i olivolja några minuter.
2. Tillsätt grädde, mjölk och muskot. Koka ihop ett par minuter under lock.
3. Koka pastan hälften av tiden mot vad förpackningen anger. Låt rinna av.
4. Vänd ner pasta, delade nötter och ost i pannan med den gräddiga kålen. Krydda med salt och peppar.
5. Häll över allt i en smord ugnsfast form. Strö på pecorino.
6. Gratinera i övre delen av ugnen tills gratängen har fin färg, cirka 15 minuter.
Förra helgen kändes lite deppig. Alla Helgons helg har alltid den påverkan på mig, samtidigt som jag tycker att det är en otroligt vacker helg. Och att pandemin återigen tagit fart påverkar säkert oss alla. Allt stramas åt, vi ska återigen hålla oss hemma och helst bara utföra det nödvändiga. Det är lätt att känna sig instängd, speciellt nu när höstmörkret sätter sina klor i oss.
Vintern är det sista jag vill tänka på just nu. Men härom dagen, innanför entrén på min matbutik, stod en bakställning med lussebullar. Placeringen gjorde att det liksom inte gick att värja sig, man skulle helt enkelt lockas till juliga inköp. Snabbt vände jag ryggen till bullvagnen och försökte förtränga vad jag sett. Jag är verkligen ingen vän av saffransbullar i september. Och för den delen, inte heller av semlor i december.
Nu är verkligen hösten på ingång – och jag älskar det! Det här med att återigen få kura in sig är något som passar mig.
Plockar du din svamp i skogen, eller nöjer du dig med att “svampskörda” i matbutiken?
En opastöriserad, respektive industripackad och pastöriserad Brieost, är faktiskt som två helt olika produkter. Nästan konstigt att de får ha samma namn.
I kväll ska vi äta kräftor. Ingen stor kräftskiva. Bara jag och Ove, på tu man hand. Enkelt och gott – så som fredadslyx ska vara, om jag får önska.
Jag verkligen tokgillar dragon. Så det känns lite konstigt att det faktiskt är en krydda som jag ofta glömmer bort att använda. Vintertid ger den ju Bearnaisesåsen sin klassiskt goda smak, men för min personliga del är det lite för varmt med “Bea och pommes” just nu.
Älskar kvällarna just nu. Att hänga ute så länge som möjligt, njuta av plockmat och svalkande vin i immiga glas. Men helt ärligt, inte är man så värst hungrig i värmen.